Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1850, sida 2

De många, af E. K. M:s mer an val kanda ch åfven redan godkånda skål, som tala för ifall dertill, behöfva hår ej ånyo utvecklas och bevisas; utan inskrånka sig undertecknade till ett kort omnåmnande af följande, obestridliga fakta: att, innan en ny Tulltaxa hinner utarbetas och komma till verkstållighet, en tidrymd af nårmare 30 år förflutit sedan handelssriheten, såsom princip i statsekonomiskt hånseende, af Konung och Stånder antogs; att något förhastande således icke egt rum, utan att i stållet allt billigt rådrum och erforderlig upplysning lemnats för att åt de slöjaer och fabriker, som böra blifva inhemska och skyddade, bereda stadga och förkofran; att icke dessmindre samt oansedt de talrika ock kostsamma bevakningsanstalterna, den olofliga införseln af en mångd utlåndska sabrikater, de der redan under en lång tidsföljd jemvål futgjort föremål för inhemsk tillverkning, ånnu i nårvarande tid bedrifves både i den skala och med den framgång, att bestyret med nåmnde varutrasik på Sverige utgör föremål för en organiserad verksamhet och år förenad med en på förhand beräknelig fördel; att medlemmarne af Handelskorpserne i e . ? . 21: Sverige genom förbudssystemet tvingas välja emellan de begge alternativen att antingen, ö derest de vilja vara laglydige, inskrånka sin verksamhet eller blifva lagbrytare; att betydliga penningebelopp, hvilka såsom tullafgifter borde inflyta i StatsVerkets kassa, i stållet tillfalla smugglaren. att smuggleriet, som på Sveriges vidsträckta kuster blott i en ringa mån kan genom bevakningsåtgårder håmmas, och just från Förbuden håmtar sitt förnåmsta stöd och sin framgång, uppvåcker förakt för bestående lagar och derigenom sprider en förstörande demoralisation inom många klasser af E. K. M:ts undersåter samt åndtligen att, så vidt undertecknade förmå fatta, sörbudsbestämmelser lika såkert förorsaka de inhemska Slöjderne och Fabrikerne en ofelbar, om ock ej genast i dagen framtrådande skada, som att vål afpassade skyddsafgifter utgöra en sporre till tåflan och framåtskridande för dessa nåringar. Till desse, efter hvad undertecknade våga tro, obestridliga satser, få vi underdånigst foga följande jemförelse i tulluppbördsväg mellan Sverige och Norrige, för att visa det märkligt olika resultat i afseende på Statsinkomsterne som år en följd af Förbudssystemet i det förra och af ett mättligt liberalt tullsystem i det andra, med Sverige i öfrigt förbrådrade och nåst angrånsande Riket; hvarförutan man deraf torde kunna bilda sig en temligen såker öfvertygelse om den olosliga varutrasikens verklighet och befintlighet i Sverige och om den sorgliga utmärkelse som på sådan våg tillfaller vårt fådernesland framför de dfriga skandinaviska rikena. Norriges tulluppbörd för år 1847 utgjorde i jemt tiotal 1,886,150 Sp. D:r eller i svenskt banco efter 128 sk. kur. R:dr 5,029,732. Sveriges tulluppbörd för samma år utgjorde 4,270,505 Om man nu, såsom tillbörligt år, iakttager dels att Norrige årligen behöfver ett betydligt qvantum spanmåäl, dels at utsörselsafgifterne åro vida slere och betydligare i Norrska ån i Svenska Tulltaxan samt således frän begge hufvudsummorna afdrager hela utsörselstullen och tullen för inkommande spanmål eller: från ofvanstäende I, 886, 150 Spd. Spanmålstullen 337,490 Utgående tullen 170,000 507,490 ,, 1,378,660 ,, eller i Sv. B:co R:dr 3,676,426. och från Sveriges tulluppbördssumma 4,270,505 Spanmälstullen 33,333 Utgående tullen 85,823 119, 156 ,, 4,151,349 så skulle vid jemförandet af begge låndernas solkmångd samt med antagande att consumtionen och lyxen, i proportionerligt sörhällande till folknummern, år lika stor i Norrige som i Sverige, det zifferförhållande uppkomma att, då Norriges Stats-Verk, efter 13 million innevånare, har en tullintrad af R:dr 3,676,426, borde Sveriges Statsverk, efter en solkmångd af 33 millioner, kunna påråkna R:dr 8,578,327 i stållet för ofvanstående R:dr 4,151,349 eller en tillökning derutöfver med R:dr 4,426,973. — — 0 — — rf, ed — 2— UUt MWm e. Mm AS