Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1850, sida 1

höga, ridderliga bedrifter återspeglade sig från flydda dagar i hennes dråmmar; en ung flickas kårlek för en ung, vacker och såkert olycklig man, omgifven, åtminstone i hennes inbillning, af kunglighetens magiska blåndverk, och så mycket mera förledande, som hon icke kånde honom mer, ån genom en flyktig anblick i ett tornfånster. Från den dag, då de gjort denna upptåckt, samtalade fru de Forban och Edith ganska ofta uti den kaprifolii-berså, som prydde den goda fruns trådgård, om den hemlighetsfulla personen, och dessa konversationer, hvaruti ej fanns minsta begrepp om sociala och politiska förhållanden, men som voro lifvade af partianda och ganska rika på poesi, hade i högsta grad exalterat dessa två romaneska hufvuden och lockat den yngsta och svagaste i en fara, hvars utgång var omsjlig att förutse. De tvenne damerna styrde sin gång till Colombelles dal. Efter en stunds vandring framtedde sig för deras blickar ett slott af gammalmodigt byggnadssått, hvarken vackert eller sårdeles stort. Edith tryckte genast håftigt sin ammas arm. Hennes adertonåriga dgon hade, oaktadt de tåta och rörlige grenarne, hvilka på detta afstånd till stårsta delen bortskymde byggnadens fasad, i ett af fönstren