Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1850, sida 2

kran, att ståthållarskapet blott skall gifva vika för våldet. Det år emellertid icke ett godt tecken för insurgenterne, att de bayerska officerarne, deribland v. der Tann och Aldosser lemnat insurgenthåren, ehuru det om den förstnåmnde heter, att han blott rest hem på permission. Den 3 och 4 skola, enligt tyska beråttelser, skårmytslingar egt rum vid Breckendorf och Hummelfeldt; den första dagen skola insurgenterne hafva förlorat 2 döde och några sårade, den andra dagen deremot hafva tagit 5 fångar. Från Husum skrifves, att man från holsteinska Eiderstranden fortfar att då och då afskjuta några skott emot Fredriksstad, och från Flensburg, att danskarne företaga visitationer efter dolda vapen i de fanatiserade socknarne i Angeln. Sten Bille står på punkten att intråda i kabinettet som sjöminister. TYSKLAND. Underråttelserna från Preussen åro ytterst motsågande; ena dagen sredliga, den andra krigiska. Radowits afskedsansökan år beviljad, och gesandten i Wien, grefve Bernstorf nännes som hans eftertrådare. Tills vidare bestrides utrikesministers-embetet af Manteuffel. Kultusministern Ladenberg och handelsministern v. d. Heydt hade åfven begårt sina afsked, men de skola tagit ansbkningarne tillbaka. Premierministern grefve Brandenburg har den 6 dennes afgått med döden. Tidningarne af den 5 förklarade, att rysk-åsterrikiska partiet i Preussen vunnit en fullståndig seger och ansågo, till följe deraf, för såkert, att Preusi sen i alla punkter skulle underkasta sig Förbundsdagen. En god början till eftergift å i Preussens sida år redan gjord dermed, att de preussiska trupper, som nu dfver ett år häÄllit Hamburg besatt, utrymma denna stad. Artilleriet utmarscherade den 6) och afgick till Perleberg; de begge följande dagarne skulle de dfrige trupparne följa efter. Men en telegrafdepesch från Berlin af den 6 antyder ett nytt vindkast i den kameleontlika preussiska politiken. Den förmåler nemligen, att ministeren i en konselj, hvari kungen sjelf presiderade, beslutat att såtta hela håren och landträrnet på krigsfot. Hvad som föranledt detta plötsliga beslut nåmnes icke. Man gissar likvål, att det möjligen varit en söljd deraf, att en till Wien d. 3 dennes afskickad not, icke haft de resultater, man våntade af densamma. Hvad denna not innehällit år ej vidare bekant, ån att den ministerielle Deut. Ref. upplyser, att den rörde de S. k. fria konferenserne, d. v. s. de gemensamma öfverläggningarne om ordnandet af Tysklands angelågenheter. Prtreussiska kamrarne åro inkallade till den 2J1 dennes. Uuderråttelsen att ett preussiskt dfverkommando uppdragits åt hertigen af Coburg återkallas. I Österrike fortfara rustningarne och trupprörelserna. Schwarzenberg har ett manifest på stapeln till försvar för Österrikes politik och dess, krigiska demonstrationer. Äfven Österrikes bundsförvandt Wirtemberg rustar. I Kurhessen arbetas nu oförtrutet på de bojor, hvari landet skall fjettras. Förbundskommissarien Rechberg uppmanar invånarne i en proklamation att underkasta sig Förbundsdagens anordningar till ordningens återuppråttande. Åtgårder åro vidtagna att försäkra styrelsen om de indirekta skatterna. Ossicerarnes asskedande har nu börjat, och 18 redan erhållit sina afsked. Furst Thurn und Taxis I har sitt högqvarter i Gelnhausen. Preussarne hafva nu besatt icke blott Cassel, utan åfven Fulda och Marburg. De preussiska och bayerska förposterna stå helt nåra hvarandra. Kurfursten har, enligt telegrafiska depescher af den I ) Danska tidningar hafva notiser från Hamburg af detta datum. ad