Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1850, sida 2

Dennas moder hade varit öfverhosmåstarinna vid Marie Antoinettes hof, och grefven af Artois, denna beryktade fruntimmerskarl, hade, som man påstår, åfven utvalt henne till sina tankars dam; så att fru Pontarlier, dotter till denna, måhånda var royalist likaså mycket af bård som af öfvertygelse, och genom arfsrätten öfverslyttat denna känsla på sin dotter. Huru hårmed ån må vara, så hade fru de Forban nyss förlorat ett några månader gammalt barn, då Edith föddes, hvarfåre hon äfven erbjöd sig att amma upp dottren till sin våninna, hvars svaga helsa icke tillåt henne denna modersglådje, och som åfven dog några månader derefter. Enka redan för långesedan, och endast egande en bror, som bodde i Paris, lefde fru de Forban ensam i Colombelle. Hennes ropyalistiska tånkesått, som ingen gnista af vett eller förnuft kommit att upplysa, voro grundade på dessa inrotade fördomar, som utan att hejdas af någon pråfning, fortplantas från slågte till slågte; deras grund bryr man sig icke om att undersöka, och inbillningskraften sysselsätter sig så gerna med deras förskönande. Fru de Forban, hvars själ nårdes af chimärer, lefde således ett indraget lif på landet, uti en fullkomlig okunnighet om