Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1850, sida 2

lång tid sedan ruinerad familj. Hennes försåder hade, efter förstörelsen af deras slott Forban, hvars lemningar man ånnu kunde se på stranden, Odmjukt tagit sin tillflykt till ett hus, som hade tillhört deras sörpaktare, den tid då de ånnu egde jordagods. Fru de Forban var född i detta hus, hade gift sig der och bodde der ånnu. Hennes lif hade varit lika med den simplaste arrendatorskas, ehuru gift med en af sina kusiner, hade hon bibehällit sitt slägtnamn. Men emedan hon aldrig sett sitt adelskap annat ån i perspektiv, uti de obeståmda formerna af de tvenne gråa tornen, hvilka aftecknade sig på afstånd uppå hafvets blåa yta, ansåg hon det nåstan som en fee-saga och inråttade sig ganska bra i sina medelmåttiga omståndigheter. Den enda kånsla hon bibehållit från sin bård var en fanatisk royalism. Om hon också aldrig beklagat sig öfver sin egen ruin, hade hon dock i tysthet fållt många tårar öfver Bourbonernes. Från år 1815 firade hon åfven deras återkomst, ensam och utan buller, i sitt hjertas glådje. Denna likståmmighet i åsigter hade också på det nårmaste fåstat henne vid fru Pontarlier.