Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1850, sida 2

probabiltetsberåkninger. som det i ke uppgjort, förklara rått och slått att det hvilande förslaget bör antagas. Lika litet generar det Aftonbladet att påstå, det en betydande och mera allmån opinionför förslaget bildat sig i landet, ehuru endast 3 eller 4 af landsortspressens organer förklarat sig för detta förslag, under att den ojemnförligt större mångden förkastat detsamma. Hvar år den der mera allmånna opinionen? såg! Minns Aftonbladet den der kungen, som man kallade -Guds afbild i Versailles, och hvars ordspråk var: VPetat, ctest moi? Har Aftonbladet kanske lust att hårmningsvis såga: lopinion, cest moi? Det skulle knappast förvåna oss. Skada bara, att de goda tider icke mera finnas, då ett sådant uttryck kunde imponera. Imellertid torde vi få så till vida justera uttrycket angående den betydande och mera allmånna opinionen, att vi såga densamma vara hvarken mer eller mindre ån ett fabriksalster af aftonbladistisk tillverkning, till salu å Aftonbladskontoret samt å Bores och Aftonpostens byråer. Man får snart se, huruvida varan lyckas vinna någon afsåttning. I den andra underafdelningen talar Aftonbladet, hvad den förtjusta Aftonposten kallar, ett manligt öppet spräk. Aftonbladet lyftar hår oförtåckt revolutionens Gorgonhufvud upp mot regeringens ansigte och söker uttryckligen skråma henne med hämndens Nemesis, som går genom verlden. Alla verldens olyckor skola hånda regeringen, om hon icke intar sin vposition i de grås leder. Det vore -höjden af oklokhet, om regeringen nu låte reformen handlöst falla och passivt (?) sönderslitas af dess fiender. Det ligger, menar Aftonbladet, i regeringens vålförstådda intresse att kraftigt och verksamt understödja det hvilande förslagets antagande, tvårtimot hvad massan af nationen önskar och hoppas. Aftonbladet har visserligen hört sörljudas. att den styrande viljan skulle vara liknöjd för förslagets öde; men det antager dock, att bakom det en gång uttalade ordet står en man, och att regeringen således. ej kan rygga tillbaka. Skulle likvål regeringen göra detta, så fruktar Aftonbladet, att det vore att lemna rum för illusioner, om man förestållde sig en framtida rerolutionår explosion på den europeiska kontinenter utan all inverkan på vårt fådernesland. O. s. v. Det år icke måjligt att gå mera rakt på saken. Stållningen måtte i sanning vara mer ån betånklig för de grå, når Aftonbladet kunnat tvingas till en sådan råttframhet. — Låtom oss flyktigt i minnet återkalla de grås operationssått mot de liberala. Först sökte man genom vidlyftiga deduktioner och generella tabeller en bloc — om uttrycket tillåtes — påtruga 988 den öfvertygelsen att förslaget vore rått bra. Det misslyckades. Sedan ville man intala oss, att förslaget borde af s. k. klokhetsskål antagas, så att man åtminstone finge något. Vi hörde icke på det fagra talet och bådo Gud bevara oss för det der något. Spelet syntes förloradt för de grå: opinionen var imot dem. Slutligen tvangs Aftonbladet spela ut sin sista trumf: under hotfulla ord och åthåfvor talar det om revolutionåra explosioner, jäsningar, dystra aningar för framtiden, — ifall förslaget förkastas. Det år å ena sidan Rikets Stånder, å den andra och framför allt Regeringen, som skall skråmas. Är verkligen Aftonbladet nog enfaldigt eller, råttare, nog oartigt att tro på framgången af detta sista operationssått? Det år blott pultroner, narrar och andra svaga hufvuden, som låta beståmma sig genom skråmskott. Vi torde således icke behöfva utförligt besvara Aftonbladets olycksspådomar. Vi vilja blott göra ett par frågor. Hvad menar Aftonbladet dermed, att regeringen bör -kraftigt och verksamt understödja förslaget? Skulle icke detta vara grundlagsvidrigt? — Hvad menar vidare Aftonbladet med sitt antagande att bakom det uttalade ordet står en man? Stå icke tio statsråder bakom det hvilande sörsla— 2— — — — — — —