Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1850, sida 1

senberg sjelf utsärdade cirkuläret indirekt uppmuntrat lektorerna till motstånd mot reformen genom de opåkallade artigheter, hvarmed statsrådet deruti låtit Kongl. Maj:t krusa för de maktegande uti konsistoriernal Icke ens ett steg till utarbetande af en ny skolordning, icke ens ett besök i något enda låroverk i landsorten, för att på ort och stålle taga nårmare kånnedom om förhållandena, har ånnu veterligen blifvit gjordt. Hvarföre icke? Allmånna svaret år: emedan steget icke kunde tagas, utan att ståta antingen reformvånnerna på ena, eller biskoparne på andra sidan, då man deremot genom ett fortfarande basculesystem hoppas att tills vidare kunna hålla båda vid humör! I hvad måtto det vid sista riksdag beviljade rika anslaget till elementarlåroverken blifvit vid sådant fårhållande anvåndt enl. Ståndernas föreskrift, lärer riksdagen nog snart komma att undersöka. Huru professioner vid universiteterne i åratal genom intriger hållas obesatta, och huru derunder åfven de medel, som Stånderna hår för vissa beståmda åndamål anslagit, af H. K. H. akademikanzleren godtyckligt användas för helt andra ändamål, är bekant. I Lund har tillsåttningen af en vigtig profession, den uti fåderneslandets grundlagar, på detta sått uti mer ån 10 år fördröjts, och Kongl. Maj:t har nyligen å nyo stadfåstat nytt uppskof med tillsåttningen. Hvarföre? Emedan, efter hvad man förspörjer, tillsättningen icke kan ske, utan att föredraganden antingen stöter sig med professor Schlyter eller också nåstan med hela det öfriga konsistorium akademikum i Lund. Ingendera år, som man vet, att leka med! Dessutom år det naturligtvis rått angenåmt för H. K. H., att hafva 1600 rdr bko mera att årligen kunna anvånda till gratisikationer Åc. Åc. åt unga akademici, som förstå att stålla sig in hos honom eller hos hr doktor Reuterdahl. Och står således detta vål tillsammans med det stråfvande, som det af samme doktor uppgjorda förslaget till nya akademiska statuter uppenbarar, och hvarom tidningarne nyligen meddelat så mårkeliga upplysningar. Men jag har redan blifvit vidlyftigare, ån jag hade åmnat, och må således stanna denna gång, ehuru mycket vore att tillågga. Till slut må likvål erinras, huru vid sistl. riksdag flera högst nådiga åndringar och tillågg yrkades uti de för allmogen kanske vigtigaste ecklesiastiska författningarne, nemligen sockenståmmoförordningen, fattigvårdsstadgan och folkskolestadgan, och huru ånda tills dato, af alla dessa förslag, icke mera år ett enda moment af den sistnåmnda stadgan (neml. det om skolbyggnadsskyldigheten) lyckats vinna nägon uppmårksamhet hos kongl. ecklesiastikdepartementet: och äfven detta först nyligen, efter 2 års våntan! Att vid sådant fårhållande påminna om det hvilande nya kyrkolagsförslagel, vore att stråcka förordningarne får långt, då detta förslag (jag vet icke, om jag skall såga: lyckligtvis eller olyckligtvis) hår till justitieministerns föredragning; ehuruvål det eljest kunde tyckas, såsom borde en verksam ecklesiastikminister icke underlåta att åfven påskynda ett sådant förslags förhjelpande till behörig pröfning. ———U——— n annan