Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1850, sida 1

vid ingången till kasernen får att skyldra får den nye befålhafvaren. Denne var en ung, vacker man, med nobel hållning, och hans eleganta uniform var prydd med hederskorset. Då han mönsrat sitt kompani, höll öfversten, som åtföljde honom, ett kort tal till soldaterna, för att uppmana dem att visa kapten dHerbier, som nu skulle blifva deras befålhafvare, all den aktning och lydnad, hvarpå de alltid aflagt prof får sina förmån. Vid ljudet af kapten dHerbiers namn genomlopp en elektrisk rysning soldaternas leder, och ett lått buller hördes af de vapen, som darrade i deras armar... det behöfdes verkligen en inrotad vana vid pasiv lydnad för att icke ett rop af förtrytelse eller en upprorisk rörelse skulle yttra sig. Kapiten dHerbier var kort förut löjtnant vid Allier, och befann sig då ibland antalet af de officerare af hvilka ministeren betjenat sig för att locka öfverstelöjtnant Caron i fållan. Han hade erhållit sin grad och sitt kors då han utlemnade sitt offer från Colmar. Emellertid stod truppen stum, och det inre raseriet förråde sig ej genom annat ån den tysta köld hvarmed den nye officeren emottogs. Kompanierna återgingo i qvarteren. Kapi