Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1850, sida 1

— — — ———7—7 — Några ord om eclesiastik-Departementet och dess sätt att befordra reformer. (Insåndt från Upsala stift.) Nåst ombyte af sjelfva Chefen för Ecclesiastikdepartementet, år det ingen utnåmning, som för ecclesiastikstaten år af större vigt, ån expeditionschefens i departementet. Når man derföre nyligen erfor, att den förre expeditionschefen åndteligen beslutat sig att afgå, var något hvar, som intresserar sig för de maktpåliggande frågor, som sortera under detta departement, icke litet spånd på eftertrådarens utnåmning. Jag har i detta ågonblick af Posttidningen erfarit, att valet redan år tråssadt, och att det år hr revisions-sekreteraren Munck af Rosenschöld, som blifvit i nåder utnåmnd. Detta val har åfven af en och annan tidning blifvit lofordadt. Af dem, som i embetsvåg hafva att med ecclesiastik-departementet, vare sig direkt eller indirekt, bestålla, torde det emottagas med mera blandade kånslor. I alla håndelser synes det vara en tillråcklig anledning att fåsta en nårmare uppmårksamhet vid vissa förhållanden inom detta departement. Svårligen torde något af de sårskildta regeringsdepartementen på sednare tider hafva gifvit så många råttvisa anledningar till klagomål, som ecclesiastikdepartementet. Längsamhet i behandlingen af de angelågnaste årender, bristande insigt och erfarenhet i hvad man företager sig att asgöra, otydlighet och ofullståndighet (för att icke såga något vårre) uti expeditionerna, rådlöshet i svaren till underordnade myndigheter, når dessa begåra beståmdt besked, vacklande hit och dit i de vigtigaste reformfrågor, och slutligen den fullkomligaste brist på konseqvens uti befordringsvåsendet, sådana åro de egenskaper, som redan sedan en följd af år söreträdesvis hafva utmårkt detta departement. Man gjorde sig stora förhoppningar om en våsendtlig föråndring i detta afseende vid den nuvarande departementschefens tilltråde. Dessa förhoppningar hafva icke blifvit uppfyllda. Men detta har man i det långsta icke så mycket velat tillskrifva statsrådet Genberg sjelf, som fastmera hans f. d. expeditionschef, hvars utbyte mot någon annan, för platsen mera passande, man derföre långe ånskat. Hr M. af R., som nu blifvit kallad till statsrådets sida, år kånd och vårderad som en ung jurist, som på den juridiska banan visat flit och duglighet, hvilka egenskaper han utan tvifvel, nåst de förnåma relationerna, hade att tacka sör sin tidiga befordran till föredragande i Högsta Domstolen, efter att sörut blott ett par år hafva tjenstgjort såsom assessor i den Skånska Hofråtten. Med all aktning för dessa juridiska meriter, måste man erkånna, att en sådan bana icke just kan föranleda någon åndamålsenlig förberedelse för Ecclesiastik-departementet, ens i routiniårt afseende. Den juridiska sakkånnedomen kan uti ett administrativt verk, sådant som ecclesiastik-departementet, endast på sin höjd komma en ringa del af derstädes förekommande besvärsmäl till godo, under det att de vigtigaste målen, och framför allt sjelfva organisationsfrågorna, sy—L — — pr