nas vara dömda att sortfarande, såsom hittills, blifva handlaggda utan behöflig sakkunskap, och följaktligen utan möjlighet af den eljest i så hög sradbehösliga kontrollen på Biskoparnes och Konsistoriernas framställningar. De vigtigaste årenden, som Ecclesiastikdepartementet haft att afgöra, hafva redan långe nog fått ligga nere, under afvaktan på att cheferna skulle få tid att studera sig in uti dem. Det år mer ån beklagligt, att vid en så vigtig befordran inom detta verk, ingen utsigt till något båttre i detta afseende kan sågas hafva blifvit öppnad. Eller kan man vål t. ex. vånta, att hr M. af R. skall kånna sig vuxen det kallet att författa en Skolordning? Och dock år det ingenting, som man för nårvarande allmånneligen anser vara angelågnare att få från ecclesiastikdepartementet expedieradt, ån just en sådan. Vårt skolvåsende har vål hittills genom de redan något öfver ett år från ecclesiastik-departementet utgångna förordningarne blifvit upplöst i ett kaotiskt virrvarr, men något spår al en ledande tanke för en blifvande organisation såker man ånnu deruti förgålves. Man har trott, att en Skolordning varit under utarbetning, och man har tills vidare tröstat sig med hoppet, att denne Messias snart skulle komma och bringa ljus i mörkret. Man erfar likvål nu, att icke ett enda ord ånnu år skrifvet på den nya skolordningen. Emellertid har den gamla redan öfverallt upphört att efterlefvas, och det upplösningstillstånd, hvari låroverken befinna sig, ordnas hvarken genom nägon författning eller genom någon inspektion ofvanifrån ). Ty oaktadt allt hvad som i Ecclesiastik-Tidningen och annorstådes skrifves om Skolreformen, som skall vara under genomförande, och oaktadt alla de penningesummor, som af statsrådet Genberg blifvit så rundeligen utdelade till Jöneförhöjningar, duplikantsarfvoden, s. k. ersåttningar af hvarjehanda slag m. m., så skall man vara alldeles okunnig om verkliga förhållandet får att tro, det reformen med allt detta kommit ett steg framåt, eller att skolorna blifvit en hårsmån båttre ån förut. Det enda man vunnit år, att man genom pengarne till en tid I stoppat munnen till på lårarne, som numera icke offentligen låta om sig så illa som förut. Någon plan i afseende på låroverkens organisation söker man emellertid förgåfves. Hvad lårarne efter olika tycke och smak behagat föreslå, det blir i nåder sanktioneradt. Och att höga vederbörande på detta vis låta lura sig att i den ena skolan, såsom t. ex, i Upsala, saststålla den strångaste klasslåsning med den fullkomligaste söndring af den lårda linien och apologist-linien, hvilka båda dock enligt Kongl. Maj:ts befallning just skulle sammanslås, under det man åter i andra skolor, såsom t. ex. i Kalmar, låter införa Nya Elementar-skolans system, det synes man icke en gång sjelf mårka. Emellertid år undervisningen i naturvetenskaperna och ide moderna språken nåstan öfverallt, utom måhånda i Kalmar, ånnu lika åsidosatt som förut; och oakSedan ofvanstående var skrifvet, har man af tidningarne erfarit, hurusom en summa af 1,000 rdr bko blifvit af Kongl. Maj:t ställd till statsrådet Genbergs disposition för ett af K. M. kändt åndamål.s Man vill veta, att detta sammanhånger med det omsider fattade beslutet att tänka på en skolordning, och det säges att, sedan vederbörande insett sin egen oförmåga att åstadkomma en sådan, uppdrag till dess utarbetande blifvit lemnadt åt rektorn vid nya elementarskolan i Stockholm, hr Svedbom. Detta rykte vinner sannolikhet dels derigenom, att hr S., som förut uti Tidskrift för Lårare och Uppfostrare fört en indirekt och beskedlig opposition emot den nuvarande ecclesiastika regimen, sedan någon tid helt och hållet förstummats, ehuru anledningarne till anmårkningar varit i en ståndig tillvåxt och ingalunda minskats, dels också derigenom, att hr S. såsom sekreterare vid läraremötet sistl. sommar låt af höga vederbörande bruka sig att, ett par veckor innan det nya redan sammankallade mötet skulle sammanträda, plötsligen och till allmån förväning annonsera om dess instållande och sålunda skydda vederbörande emot de uttryck af hela lärareständets klander, som eljest vid mötet ofelbart kommit att uttalas. — 2: — — — —