Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1850, sida 1

——ää— och gardinerna Öppna och satt sig sramför fönstret; det lilla bordet med ljuset på hade hon stållt vid sin sida. Van att icke hår misstånka några spejande blickar, med undantag af de fåglars, som stundom sutto på ruinens topp, hade hon öfverlemnat sig åt en fullkomlig enslighets ostörda ro. Hon hade aftagit mössan och förklädet, som utmårkte hennes stållning i lifvet; anblicken af henne företedde något ånnu mera retande, genom den deshabille, hvari hon befann sig. Hon bar blott en lått halfknåppt klådning; hennes upplösta hår negföll på de blottade axlarne, värmen öfvergjöt hennes brunaktigt bleka hy med de lisligaste nyancer, och ehuru hon var ensam och enligt allt utseende utan sysselsättning, hade hennes rörliga drag ett ömt och tankfullt uttryck. Lambert var henne så nåra, att han kunde räkna höjningarne och sånkningarne af hennes barm och kånna flåkten af hennes an dedrågt. Han erfor allt det intryck som denna unga flicka, så förledande utan att vara skön, våckte omkring sig. Han undersökte med begårlighet den blygsamma möbleringen i hennes lilla rum . hennes blåndande hvita sång, hennes spegel, hennes arbetsaskar, spetsarne, hvilka