Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1850, sida 1

—2 — LTongl. Vetenskaps-Akademiens sammanträde i September månad. (Ur Öfversigten af am förhandlingar. N:o 7. Hr C. Löwenhjelm hade redigerat de inkomna samtidiga observationerna på vexter, anstållda under 1848, och hvilka observationer nu af hr Sundevall inlemnades. Hr Sundevall förevisade exemplar af två nya svenska sogelarter, nemligen en Sylvia arundinacea Lath, och en Sylvia palustris Bst., som af hr A. Malm voro skjutna vid Gåtheborg och skånkta riksmuseum. Den förstnåmnda af dessa arter har vål varit upptagen bland Sveriges foglar, och finnes beskrifven i Nilssons fauna (Fogl. Ed. 2, p. 316), men blott efter uppgifter eller exemplar i åldre samlingar, utan att man kånt något stålle inom vårt land, der fogeln förekom. Den sednare år för vår fauna alldeles ny. Den liknar S. arundinacea så nåra, att man, åfven då båda foglarne hållas bredvid hvarandra, lätt kan anse dem för att vara af samma art. S. palustris utmårker sig dock genom sin mera gråaktiga, något litet åt olivegrånt dragande särg på öfre kroppsdelarne, nåstan rent hvit undersida och ett svagt, men rent hvitt, icke gulaktigt streck framom ögat. Hos den andra arten hafva alla dessa delar en stark dragning åt gulaktig rostfårg. Båda arterna finnas och håcka årligen uti en stor, nåstan otillgånglig vassbånk i grannskapet af Götheborg. Hr S. förevisade äfven hufvudet och fötterna af den Pelikan, som i flera tidningar varit omtalad såsom skjuten i Dalarne. öfverfåltlåkaren J. G. Levin i Såther, hade, då han sett denna håndelse omtalad i Fahlu tidning, gjort efterfrågningar på stållet och lyckats att erhålla de nåmnde delarne, hvilka ånnu funnos i behåll efter fogeln, och som han nu förårat Zoologiska riksmuseum. De tyckas utvisa, att denna fogel varit en Pelicanus onocrotalus, eller den art, som allmånnast förekommer i sydöstra Europa, södra Ryssland, turkiska lånderna, Ungern, Dalmatien, Grekland, och som derifrån någon gång visar sig i Tyskland. Det år således troligtvis från dessa trakter, som ett individ nu råkat fårvilla sig ånda hit upp emot norden. Uti samma lånder förekomma dessutom, men mera sållan, tvenne andra arter af slågtet, nemligen P. crispus och P. minor. Den ifrågavarande fogeln har varit en gammal samt ovanligt stor och utbildad hanne. Nåbben år från munvinkeln 21 tum (520 millim.) lång. Derefter förevisade hr S. några af de utmårktare skånker, som i år blifvit till riksmuseum sörårade, nemligen gipsastryck af cranium af Siratherium giganteum, ett utdödt djur, funnet i tertiärbildningarna uti Sivalikbergen i Norra Indien, skånkt af British museum, genom hr J. E. Gray; gipsaftryck af samma djurs framfot och horn, samt af det åfven fossila Chalicotherium sivalense från sam ma trakt, skånkt af East India Society i London genom d:r Th. Horsfield, samt skeletter af hanne och hona af hafsuttern, Enhydris marina, från ön Kadjak i norra delen af Stilla hafvet, skånkta af protokollssekreteraren V. Falck i Helsingfors.