Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1850, sida 1

Den unge mannen ryggade hastigt tillbaka, med ett ganska tydligt tecken till bestörtning och missnöje. Det gifves verkligen exempel på, att, under afhörandet af en ålskares grånslösa beskrifningar på sitt hjertas utvalda, den förtrogne vännen sjelf fattar eld får en qvinna, hvars behag han oupphörligt hör prisas ... och Raoulx, af naturen svartsjuk och öfverdrifvet misstånksam uti allt som rörde Gilberta, intogs för ögonblicket af en smärtsam kånsla. . . Men han fixerade Lambert skarpt. Dennes utseende var mera vårdigt, mera ådelt ån någonsin. Med sina trettiosex år, sitt allvarligt begrundande hufvud, med dess af solen blekta hår och bronsfårgade hy, med sitt manliga och stolta men redan fårade ansigte, saulle kårleken till en qvinna hos honom, varit både löjlig och brottslig. Också, når man noga betraktade honom, var det omöjligt att anklaga honom för ett fel, som skulle hafva förutsatt svaghet eller brist på vårdighet. Raoulx kånde åfven genast huru den obehagliga kånsla, som fattat honom, skingrade sig, och emedan Lambert just nu åfven fåstade på honom sin trofasta och klara blick, vek den smårtfulla tankan alldeles får en fullkomlig trygghet.