Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1850, sida 1

jag sått satt uti och följt efter de slaggande båtarne, som gungade på hafvet. Men, i hvilket ändamål? — Jag ser att jag måste tillstå allt får dig, — svarade Lambert mildt och med mera hånförelse ån vanligt. Hör således, Raoulx. Under våra långa samtal hafva Frankrikes angelågenheter, så dyrbara för våra hjertan, dock ej alltid sysselsatt oss. Då du skånkte mig ditt förtroende, talade du åfven ofta med mig om ditt hjertas ösriga känslor; du tillstod för mig, att du ålskade Gilberta Daubray, och att du hoppades få henne till maka. — Nå vål, — hvad vill du såga hårmed? — Jo, i dag visste jag genom dig, att Gilberta . .. Gilherta, som du asmålat för mig så skön, så förtjusande, skulle bevista denna fest och jag ville se henne. Raouk blef helt försagd, och yttrade i tveksam ton: — Denna promenad, som du åmnade göra uti ett intresse, som år så vigtigt får mig... men utan att såga mig till förut, tyckes mig allt bra besynnerlig. — Nej, — svarade Lambert leende, — det var icke såsom din fåstmö, såsom den hvilken skall råda åfver din lefnadslycka, som jag önskade kånna Gilberta Daubray . .. det var för min egen skull.