Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1850, sida 1

k t fl IIsfttttttrti:ttA — bindelser med gamla verlden och genom de naturliga stråsvandena och framstegen hos ett redan utveckladt samhållslif. Hr Michel Chevalier har i sina bref om Amerika med skål fåstat uppmårksamheten på den stora skillnaden emellan folket i norr och i söder, och att på samma jordmån bildas, vål icke tvenne raser, men två mycket beståmdt åtskiljda varieteter. De resande, hvilka kommit efter hr Chevalier och bekråftat riktigheten af denne deras föregängares iakttagelser, hafva handlat orätt i att icke följa hans exempel, och, så mycket på dem berodde, åtskilja hvad som borde åtskiljas, utan sammanblanda under ett omdöme staterna nårmast Atlantiska hafvet och de veslliga staterna. De gamla staterna, både i norr och söder, åro alltid utloppet för en oupphörlig utvandring, som går mot vester, och som på sin våg qvarlemnar mindre och mindre måktiga lager af befolkning och kunskaper. Om man till utgångspunkter tager Nya England och Virginien kunde man uppstålla tvenne fallande skalor på hvilka rikedomen, kunskaperna, religionen och dess förkunnares materiella tillstånd, den tåtare befolkningen, såkerheten för person och egendom skulle följa en aftagande progression. Begge dessa skalor skulle i det nårmaste blifva följande: för norden, Massachusets, New-York, Pennsylvanien, Ohio, Indiana, Illinois, Michigan, Jowa och Wisconsin; för södern Virginien, begge Carolinerna, Kentucky, Tennesse, Alabama, Mississippi, Arkansas och Texas. Försattes vi i nödvändighet att bevisa detta, så skulle vi icke sakna amerikanska vittnesbörd. och vi skulle tillochmed anföra sjelfva hr Carey, som på ett stålle i sin skrift låter undslippa sig följande bekånnelse: -på de Förenta Staternas gebit tråffar man nåstan alla grader af civilisation. I den delen som grånsar till Mexiko och som år befolkad af vildar, kånner man ingen annan lag ån styrkans. Når vi gå mot vestern finna vi uti de sydliga staterna arbetsklassen i tråldom. I Arkansas, Missouri och Mississippi, hvarest befolkningen utgör 1, 2 eller 3 personer på qvadratmilen, och med ett starkt förhållande af slafvar, bår den hvite alltid vapen på sig, emedan han saknar domstolar, domare och råttvisans tjenare; han år fårdig till anfall och försvar, hvarje oenighet slutar med en strid, hvaraf döden ofta år följden. Seden att påkalla lagens hjelp finnes der blott i ringa grad. Om en enskildt man tror sig föroråttad vill han sjelf skaffa sig rått; om ett samhålle tror sig föroråttadt, tager det sin tilllykt till det barbariska såttet att skipa rättvisa, som kallas Lynch-lagen. Gå vi långre mot vester, så finna vi uti Tenesse 15 och i Kentucky 17 innevånare på qvadratmilen. Får 30 år sedan var Lynch-lagen i full kraft uti begge dessa stater. Men vanan att åtlyda lagen har tilltagit med den ökade folkmångden. I Virginien och Carolinerna finna vi ett mera framskridit socialt tillstånd och den personliga såkerheten tilltager der proportionsvis. (Carey Principles etc. I. II, p. 21.) (Forts.) AA — —