Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1850, sida 1

Vidare om Italienska nationalkommitteens manifest, För att visa att icke Handelstidningens redaktion varit den enda, som ansett den italienska nationalitetskommittens manifest (meddeladt i sista thorsdagsnumret) ega vigt och vårde såsom ett evenemont i revolutionens och folkens diplomati, få vi hår nedan intaga den franska tidningen Le Nationals omdömen om samma manifest: Vigten af den italienska nationalitetskommittens manifest kan icke undfalla våra låsare. Målet, som den efterstråfvar, medlen, som den utvisar, planen, som den uppkastar och förordar åt Italiens patriotism och åt den civiliserade verldens sympathier, sammansmåltningen, som den konstaterar mellan de olika fraktionerna af det italienska partiet, och hvilken ntgör dels en underpant för enheten i framtida anstrångningar och dels ett förespel till sjelfva nationalitetsenheten; med ett ord, den nya situation, som detta manifest åvågabragt, beråttigar det att anses såsom en verklig verldshistorisk akt, naturligtvis icke i kansliernas och regeringarnes diplomati, men i revolutionernas och folkens. -Alla, som ega råättskånsla, som hysa kärlek till råttvisa och aktning för nationaliteterna, skola, liksom vi, skånka sitt varmaste bifall åt denna okusliga patriotism, som aldrig tröttas, aldrig misströstar, hvarken vid den heliga sakens missöden eller vid brottsliga usurpationers triumf; — åt denna brinnande tro, som åfven under ett nårvarande slafveri eger förvissning om framtida frihet; — åt denna outtömliga kraft att verka och kåmpa, Som under förtrycket förbereder befrielsen. Då man förstår att så vara större ån sitt öde, år man förtjent af ett båttre. Sådana företeelser af ihårdighet åro profetior. Det år ett osvikligt kånnetecken på en råttvis sak, bestämd för en såker framgång, att man aldrig tvillar på sig sjelf, aldrig förtröttas, alltid kåmpar. -Manifestet framståller med bestämdhet det tredubbla problem, som Italien bår låsa: oberoende af utlånningar, frihet inom landet samt nationell enhet. -De två första åndamålen hafva alltid varit oomtvistade bland de italienska patrioterna. Det tredje, — enheten, — har en tid kunnat ingifva vissa personer någon tvekan; men numera råder i detta hånseende en fullkomlig öfverensstämmelse bland alla, som egnat sig åt oberoendets och frihetens sak. Manifestet skall måktigt bidraga till ett sådant resultat. Den italienska enheten, sådan som manifestet beståmmer den, består icke uti en öfverdrifven centralisations tyranni, utan år helt enkelt en garanti och en solidaritetsöfverenskommelse för gemensamma öden; den år en harmoni, men icke en hopblandning; den respekterar tillvaron af lokala och traditionella individualiteter; den förlänar dem blott deras sanna karakter och gifver dem den kollektiva suveråniteten till skyddsvakt. Dessutom år en sak rigtig att ihågkomma, den nåmnligen att de sårskilda staterna, melannen —