Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1850, sida 1

ligt och skarpa vindstötar skakade hästigt de omsorgsfullt anbragte dekorationerna. De digra skyarne, som vältrade sig fram på himlen, drogo sig tillsammans och störtade ned öfver rotundan. De kullslogo paviljongen, kringströdde på stranden allt hvad den innehåll. i Derpå fattade stormhvirslarne byggnadens bråckliga materialier och kastade dem långt bort; tåltet och buxboms-festonerna hvirflade som snurror i luften ... Det var en insernalisk vals till hvilken de dystra och vilda skyarne ryckte med sig de stackars blomsterguirlangerna ... Slutligen sopade orkanen bort hvarje spår af den tillåmnade festen från stranden och begrafde allt i böljorna. Under tiden hördes från båtarne, hvari musiken besann sig och hvilka kastades hit och dit mellan vågorna, skarpa och klagande nödropNaturligtvis kunde man icke under detta naturens uppror så se en skymt af Gilberta, Martha och Eglantine, eller nägon annan af de förtjusande dansöser, som man våntat. Sedan de unge månnen, med svikna förhoppningar under djup ledsnad betraktat denna förödelse, sade slutligen Raoulk till Goubin: (Forts.) A Sr Fond