Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1850, sida 2

domsandan och hämma det sedeförderf, som under monarkien hade fått öfverhand i samhållet, samt att till en samilj samla alla förtryckte mot deras förtryckare; den uppmanade menniskorna att skassa sig kunskap om sina råttigheter, och utöfva dem; den predikade jemnlikhetens, välgörenhetens och broderlighetens läror. Carbonari erhöllo snart utmärkte chefer: Lasayette, Dupont (de IEure), Evariste Dumoulin, dArgenson, Corcelles, Merilhou, Manuel, Barthe, general Foy. Benjamin Constant presiderade vid deras sammankomster och styrkte deras mod och förtröstan med sina exempel och sin närvaro. Det fanns äfven ibland dem framtida försattare och artister: Armand Carrel, som en dag skulle blifva en ifrig, energisk och djuptånkande publicist; Ary Scheffer, hvilken måhända ur sorgen öfver den kufvade patriotismen håmtade den på en gång rörande och majeståtiska melankoli, som utgår grunddraget i hans taflor. 500 medlemmar, utvalde bland de yngste carbonari, och hvilken corps alltid bar namnet den heliga skaran (bataillon sacr), voro beståmde att marchera fråmst, i håndelse af en resning. Från denna association utgingo komplotterna vid Befort, Toulon och Saumur. Då carbonarismen tillvåxte, delade den sig