armekorpser, den inre-Öösterrikiska och måhriska skola göras mobile. Det år dock att märka, att åfven telegraferna rått ofta kolportera osanningar. Äfven omtalas att en del af österrikiska armeen i Italien skulle mobiliseras. Preussen å sin sida har tvenne observationskorpser uppstållda vid kurhessiska grånsen, den ena i Öster, den andra i vester. Den förra, med högqvarteret i Erfurt, kommenderas af general furst Radziwiil. Den sednare, som år uppstålld från Creutznach ånda till Wetzlar, har till högste befålhafvare general Gröben. En del af de till denna sistnåmnda korps hörande trupper, hvilka lågo i kantoneringsqvarter vid Wetzlar, under befål af general Bonin, hafva fått order att ståta till korpsen vid Erfurt och antrådde marschen dit den 23 dennes. På samma gång som de krigiska demonstrationerna pågå, föres ett mycket skarpt och oförtrutet pennkrig emellan österrikiska och baierska pressen å ena, och den preussiska å andra sidan. Förbundsdagen, det kan icke nekas, uppHtråder med mycken beståmdhet och har inom loppet af några dagar fattat flera vigtiga beslut. Beslutet om hessiska armens upplösning år redan nåmndt och åfven slesvigholsteinska frågan år afgjord, hvilket senare lår skett på så sått, att en förbundskommissarie skall återstålla lugnet i Holstein. Vidare skall Förbundsdagen ha beslutat, att Preussen inom en kort tid, såsom det uppgifves, 3 månader, har att utrymma Baden, och det tros förestå ett beslut, som åfven ålågger Preussen att utrymma Hamburg. I Kurhessen söker regeringen, att, genom afsåttningar och omflyttningar af embetsmånnen, få de vigtigare platsarne besatte med sådana subjekter, som krypa för makten och yda utan att mucka. Schdffer, en förmärsin9:, har intrådi i ministeren utan portfölj. De i finansoch uppbördsvåsendet vidtagna öråndringar medföra betydliga förenklingar och besparingar och åro således en reform, ehuru den endast har sin grund i höga ve. Herbörandes omstårtningsplaner. Oldenburg, Braunschweig och de thöringska ktaterna, med undantag af Sachsen-Meiningen, hafva redan förklarat sig för Unionens fortlarande, dock med det vilkor, att den utveckas på de en gång antagna grundvalarne. I I Baden sörberedes en brytning med Preussen och en anslutning till Österrike. i I Hanover fortfar ministerkrisen. Ministeiet Sluve-Benningsens fall år så godt som afrjordt. Bland de vilkor Stöve uppstållt inMsär, att konungen skulle aflågsna vissa peroner ur sin nårmaste omgifning. Detta har tött den gamle envise Ernst. Nu laboreras hned att bringa en reaktionår minister till tånd. Stållningen karakteriseras sålunda, att hå ena sidan står; ministeren med hela lanet, på den andra en adjutant med sångkamnarligan. Imellertid såttas petitioner öfverllt i gång, hvari kungen anmodas att utfära de nya resormerande lagarne, och i hufTudstaden Hanover lår man ärna att utnåmna ptuve till hedersborgare. I Sachsen-Weimar har en författning blifvit ublicerad, som icke synes vara sårdeles lieral. Skatteförvågringsrätt år medgifven stånerna, men af en så begrånsad natur, att det åtar till föga att begagna densamma. Prins Carl af Preussen beråttas skola resa Il Warschau för att der motverka österrikike kejsarens planer. Preussen protesterar emot ratisikationen af eden med Danmark i Frankfurt, såsom skedd Förbundets namn, men erkånner den säom verkstålld i de enskilta regeringars namn, vilka äro representerade i Frankfurt. ÖSTERRIKE. . Keisaren har den 24 dennes, beledsagad af orst Schwarzenberg, sin generaladjutant grefve tirunne och några officerare af sin stab anådt resan till czaren i Warschau. L ImTikCAS NUBHOHAQL