Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1850, sida 2

—— — — —— kanta segerrop, som ljöd genom luften . . . måhånda skulle de strålande af glådje stiga upp och återtaga sina platser under den trefårgade fanan. Så hoppades åtminstone förrådarne . . . och dessa ljusva, sköna fålt skulle dagen derpå varit höljda i sorg... dessa så fredliga hyddor skulle blifvit vittne till blodstårar öfver martyrerne. Men himlen vakade öfver de tappres hvila; ingen visade sig vid församlingsropen. Vid denna gudlösa krigslist hade de, som begagnade sig deraf, den skammen, att icke finna andra brottsliga ån dem de sjelfve uppviglat. -Nu upphörde all förstållning. Royalisterne askastade masken och fångslade sitt osser.Dagen derpå utdelades högre grader och hederskors ibland sorrådarne. Få dagar derefter var Caron dömd till då den. Med fasta steg gick han till executionsplatsen, kommenderade sjelf fyr!och föll, genomborrad af flera kulor.Efter dessa ord steg Bories fram och sade med högtidlig röst: — Så dog öfverste Caron. Bedjom för honom. De unge underofficerarne drogo sina sablar och lade dem i kors på marken. Dessa blixtrande klingor på den friska gråsmattan bil