Bar 41 VIA INA) -6411441410C7 PPh-4144— TA 2 2 inverkat ett annat handlingssätt än att upprifva detta låkta sår, och nu genom baron re att de med herr landshöfdingen vore af olika tanka: det år en himmelsvid skillnad eu mellan att ogilla en beståmd handling, eller en beståmd prakträtenhet, och att vara en samma ställning i frågan, och såsom följd af hans handlingssått deruti åfven till konungen, ill insåndaren refferera följande fakta: Nöden var det året så öfver all beskrifning svår i Wermland och i synnerhet bland allogen på de så kallade Finnskogarne, 3 orparen nekade, och mänga rykten cirkuleraÅde om att menniskor svultit ihjål, hvilkas trovårdighet vitsordades icke allenast af de arma varelsernas utseende som utvandrade rån bus och hem, utan åfven deraf, att en ng flicka infördes till Carlstad alldeles utmårglad, der hon ock dog såsom följd af kält. Samme doktor Engholm om hvilken m fbr statsrådet Wingård med så mycket skål yttrar sig så fördelaktigt, visade en gång för insåndaren denna arma varelse, och håndelåsen var allmånt kånd i Carlstad. Detta oaktillfålle att prestera såkerhet för återbetaling, kan icke hånföras till ifrågavarande kapitel, som hvarje menniska lått inser. a Då landshöfdingen ej gjorde det ringaste i er att göra hvad de kunde, genom arrangeandet af societetsspektakel. Insåndaren som ar en bland dem, gjorde under tiden en reza till Stockholm, och. vid hans ceremoniezåller honom sjelf. Ezxc. Brahe. Huru står det till i WermIns. I hvad afseende menar Hans Ex. Eac. B. I afseende på fjolårets skörd, — är det någon nåd i år i Wermland? Ins. Jo Eders Ex., alldeles förfårlig. — I synnerhet uti de aflågsnare skogsbygderna, hvarifrån tiggande flockar strömma Öfver ermland, och det påstås till och med att Holk svultit ihjäl. ; Exc. B. Det var horribelt, det får jag lof anteckna. J Derpå gick exc. Brahe till ett bord och anatecknade hvad insåndaren sagt och hvilket . exc. begårde få repeterat. Insåndaren som naturligtvis insåg att h. exc. Brahe skulle för konungen omtala den bedrösliga nderrättelsen från Wermland, förvånades icke pbetydligt dfver att en person sådan som exc. Brahe icke hade någon aning om den svåra ungersnöden, hvilket vål var ett förhällande som af landshöfdingen i orten bort inrapporerats till konungen. Någon tid ester återkomsten till Wermland är ins. låsa uti det officiella bladet en rapport från landshöfdinge Wingård till utrikes ministern hvaruti han såsom svar på en erällen förfrågan, förklarar, att någon nöd ej fanns det året i Wermland och tillade landsdfdingen, som man tror sig kunna i det når n aste ordagrannt citera: och detta såger jag om ån beställsamheten skulle utsprida rykten om sihjelsvullna personer och mera dylikt Detta var en landshösdingens officiella rapport så aldeles i strid med hvad hela Wermland kånde vara förhållandet, och åfven med de ord ins. Yttrat till exc. Brahe, och hvilka påtagligen Mvarit orsaken till den gjorda förfrågan hos landshöfdingen, enår den ådle konungen ej MWlikgiltigt kunde emottaga en så bjertrörande UAnyhet som att det i riket fanns en sådan nungersnöd att folket svalt ihjel. Genom denna landshöfdingens officiella rapport stod insåndaren mycket komprometterad icke allenast inför exc. Brahe utan åfven inför konungen, och med liknöjdhet kan icke den obetydligaste medlem i samhållet med rent samvete, se sitt anseende skuggat. Insåndaren i 4 underade derföre mycket på huru han skulle -12121 — 1 11? Fleetwoods bref ståmpla dem som vid den tiden ömmade för den så högst nödlidande menniskan såsom rillvillige förtalare-, dersö