Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1850, sida 1

— ——— ere ni låter ett så dyrbart föremål falla på marken! — Åh, det år ett portrått af mig. Jag kommer att tillbringa någon tid i la Rochelle, hos min tant... en gammal sentimental dam, som nu öfversflyttar hela sin ömhet på sin nevö... Hon har bedt mig att låta gåra detta miniatyr-portrått i Paris, och för det med mig ... Men min betjent har inlagt det så illa, att ramen gått sönder under vågen. Når jag i dag på morgonen reste ifrån Fontenay, för att tillryggalågga det återstående af vågen till håst, inlade jag detta portrått i kappsåcken . .. och nu var jag nåra att förlora det. I det han sade detta Öppnade han soderalet. Och då han såg att Gilberta riktade sina blickar derpå, råckte han henne detsamma. Det var redan alltför skumt, att den unga flickan skulle urskilja detaljerna i denna målning; emellertid betraktade hon det icke utan en viss rörelse och framförallt förvirring, ty i det hon fixerade dragen på bilden förekom det henne, som om hon stått ansigte mot ansigte med den unge mannen. Hvad hon tydligast kunde åtskilja, var dock remnan i guldkanten, som omgaf elfenbenet, och hon skyndade att tala derom. — Eftersom ni icke kånner någon i la Rochelle, — sade hon, — så skall jag skicka till