Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1850, sida 1

Ludvig Kossuth och hans familj. (Af ett ungerskt fruntimmer, som stått i förtroligt förhållande till Kossuths familj.) (Forts. fr. N:o 240.) Jag önskade mången gång att en skicklig målare varit tillstådes att teckna denna scen, då så många verksamma personer voro samlade för att njuta af en lugn vederqvickelse. Först och fråmst Kossuth, med en liten stickad mössa på hufvudet och en cigarr i munnen ) smuttande på sitt th, ån lyssnande på Therese och ån ursåktande sig för sin ouppmärksamhet på spelet, hvarföre hans syster råttvisligen förebrådde honom. Vidare grefve Esterhazy, en fint bildad verldsman, som i trots af sitt tofviga hår var högst våltalig i smickrande komplimenter till sin skåna granne. Den sjerde, baron loÖsika, såg allvarsam och tankfull ut, och var tydligen icke intresserad af det som föregick omkring honom. Poeten, hvars historiska noveller hafva förvårfvat en vålförtjent popularitet, lefde sannolikt i dråmmarnes verld. Omkring den stora gammalmodiga kakelugnen stod en grupp af fruntimmer; de flesta af dem voro unga, alla upptagna af lifliga samtal eller skåmtsamma tvister med patrioterna, hvilka lagt sin förmågenhet, sina lif, sina makars och barns lycka i samma vågskål som fåderneslandets åde. Duschek fattades sållan i vår krets. Ehuru icke i blomman af sin ålder, var han dock damernas favorit. Hela hans sått talade om en man af verld. Och hans konversation var intressant, oansedt det fina smicker han förstod att inlågga deruti. Den ålderstigne baron Per6nyi var ganska sållan nårvarande. Tyst och tankfull, ingaf hans utseende vårdnad. Hans skarpt markerade drag buro spår af en försvunnen skönhet. Hans långa silfverglånsande skägg parade sig vål med den breda pannan och det mörka ögat. Alltid såg jag honom lugn, aldrig glad. Hvem kan veta, om icke en aning om hans kommande öde, redan pressade den vördnadsvårde mannens hjerta? Han samtalade gerna med biskop Horvåth, hvilken, såsom en trofast anhångare af sin nations sak, hade följt regeringen till Debreczin. Redan från åldre tid en vån till Kossuths familj fann han sig alltid vål der. Men tyst! En högljudd munterhet höres från damernas sida; de hafva blifvit trakterade med en karakteristisk anekdot angående husarerne. Mannen som omtalat den år öfver femtiotalet; hans ansigte år blekt och magert, men hans blickar och hållning tala om kraft. Det tunna håret år omsorgsfullt ordnadt, men förslår icke att betåcka hans stora hufvud; hans fysionomi utgör typen af den fullkomligaste uppriktighet, klart förstånd ) Rökning år ett privilegium, som, i Ungern, damerna vanligen medgifva herrarne i förtroliga kretsar. OSKAR jr