Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1850, sida 2

derom år man ense; men då intet hopp 9) sinnes att kunna beveka regeringen till något mera, så uppstår den frågan: år det båttre att antaga eller förkasta förslaget? En del af oppositionen vill det senare, emedan, såsom den såger, man skulle komma ur askan i elden, ty skenkonstitutionalismen, som föreslås, skulle bilda ett minst likaså outhårdligt byräkratiskt välde, som det adeln och presterskapet nu utöfva; i synnerhet komme beviljandet af skatter och penningmedel att lättare uppnås genom detta taskspelargrepp af regeringen. ; Den diplomatiserande delen af oppositionen vill derimot antaga, för att erhålla något, och I för hvad pris som helst komma ut ur de nårh varande föräldrade förhållandena. Den vill göra en början, om den ån år otillfridsstållande, och afskåra för regeringen möjligheten I! att återtaga åfven detta obetydliga. Den afgjorda oppositionens förhoppning, att vid folkets djupa vedervilja mot den nårvarande författningen denna omsdjligen kan ega ett längvarigt bestånd vederlågger man med blicken i på folkets apathi, dess förtryck och motstän-Ag darnas makt. Ännu, såga de, kunna tio eller tjugu år förgå, innan den dag randas, då det blir omöjligt att långre hålla fast systemet, men hårunder skulle den inre sjukdomen förstöra hela kroppen. Man vill derför, såsom kloka seglare, lovera, draga fördel af hvarje gynnsam vindslågt och betrakta politiken såsom en konst att smidigt foga sig, att taga mot hvad man kan, få och att tillse, hvilka nya möjligheter man då tillkåmpar sig. Denna äsigt synes vara di den öfvervågande i Sverige 10). Regeringspartiet eller de 9rå, såsom de kallas, innefattar de skenkonstitutionella, hvilka finna allt, hvad som sker, förträssligt, lofsjunga regeringens sanna liberalism och svår4; ma för regeringsförslaget, säsom det der tillfridsståller folkets alla behof. Bredvid detta parti står presterskapets och adelns afgjorda reaktion, som icke vill höra talas om någon föråndring, och som redan förklarar, att regeringens förslag skall på nåsta riksdag undergå samma öde som alla dess föregångare. Derom råder också intet tvifvel; men om regeringen vill vara uppriktig, kan den med de båda andra ståndens tillhjelp lika såkert genomdrifva sitt förslag 11). Adeln och presterskapet skall så långe visa genstråfvighet, som regeringen icke understödjes af nationens kraftiga vilja och enthu9). Hvarför finns då icke något sådant hopp? i Äro de grå verkligen nu så hopplösa — åfven i detta hånseende? Vi beklaga. 10) Den ediplomatiserande-(d. v. s. aftonbladistiska) delen af oppositionen lågger, såsom man ser, sina ord rått plausibelt. Det år rått intressant att se, hurusom på andra sidan baltiska hafvet den aftonbladistiska loveringskonsten och smidigheten lofordas med sann aftonbladistisk finhet. Man finner ögonskenligen att författaren med förkärlek skildrat klokheten af att foga sig — en klokhet, som vi visserligen också loforda, men med det beståmda förbehåll att den ej får göra för stort intrång på de fasta principernas område, allraminst helt och hållet förjaga dem. Man får icke göra så stora och krumbugtande loveringar, att man landar i norr, når man egentligen var destinerad till söder. Detta år hvad vi alltid och nu isynnerhet haft att anmårka mot aftonbladsoppositionen. — Den der vederlåggande blicken kan ej imponera på oss, ty den år icke riktigt klar eller genomtrångande. — Lika litet imponerar på oss det påståendet, att aftonbladsåsigten synes vara den öfvervågande, ty det år icke sannt. 11) Aftonbladet kallar sådant för -ordsvammel.— 2 . 2 gan vaar ra fr3 mlinoan anh han arfar Jfvan