Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1850, sida 2

Under denna sin återfärd till staden erfor Gilberta en förvirring, hvarföre hon ej kunde göra sig reda. Hennes följeslagare, i hvars alla handlingar låg den finaste takt, ville hvarken bjuda henne armen, hvilket skulle antydt allt för stor förtrolighet, eller stiga åter till håst och låta henne ensam gå; han gick sålunda vid hennes sida och ledde sin håst vid tygeln. Vågen, som slingrade sig genom ljungmarken, var ganska god och jemn; skymningen spridde ånnu en halsdager öfver det tåcka landskapet. Promenadens låtthet och den djupa tystnaden öfver den vackra nejden, som gaf åmne til konversation, fördubblade Gilbertas obeståmda bryderi; hon skulle hellre velat trånga sig fram genom taggiga snår för att kunna skaffa sig kontenans genom deras undanrödjande. Denna unga flicka, född ibland folket, med granlaga, kånslor och icke utan en viss portion såsänsa, hade aldrig förut befunnit sig i så nära förhållande till en man öfver hennes stånd. Hennes natur, skarpsinnig och upphöjd nog att varseblifva alla de nyancer, som åtskilja de olika klasserna, visade henne i detta ögonblick det stora afståndet mellan henne och