Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1850, sida 2

Reformansträngningarna i Sverige. II. Men helt nyligen har den farhåga uppstätt, att icke ens regeringens förslag skall blifva uppråtthållet. Det reaktionåra partiets våxande inflytande har blifvit så stort, att man fruktar få se uppstållda våsendtliga föråndringar; också år det tvifvel underkastadt, huruvida regeringen skall upptråda energiskt för antagandet och utförandet af sitt eget verk. Konungen i Sverige ar genom den nuvarande författningen nåstan oinskränkt herre öfver sin vilja. Såsom den svenske oppositionen påstår, eger, med undantag af kejsaren i Ryssland, ingen monark så stor regeringsmakt. Ingen regeringsåtgård kan af stånderna antastas, ingen minister interpelleras; hela landets förvaltning och den del af lagstiftningen, som dermed står i sammanhang, utgår ensamt från konungen; endast i fråga om penningbevillningar ega stånderna en afgörande röst 6) Om de kungliga privilegiernas inskrånkning har ännu icke fråga uppstått i Sverige. Det gåller endast valreform. Denna förer naturligtvis mycket annat med sig; derför felas det också icke förståndigt folk, som söka väcka konungens betånkligheter i afseende på följderna af detta första steg 7). öfverallt i Sverige visar man på Norge. Reaktionen ser deri ett exempel, hvart demokratien leder, huru den behandlar alla förmögenhetsoch ståndsskillnader, alla privilegier och råttigheter, konungens åfven inbegripna. Det liberala partiet visar likaså på Norge, som år fritt och utan skuld, som borttager det ena skattebidraget efter det andra och likvål fortfarande utvecklar sig allt mera blomstrande. Det visar på norrmånnens stolthet, hvilka kalla svenskarna ofria och förslafvade (geknechtet), och det påstår, att en sann förbindelse mellan båda rikena år omöjlig, så långe svenska folket icke genom sin författning ingifver norrmånnen aktning 8). Der finnas i Sverige för nårvarande fyra partier. Oppositionen har söndrat sig i sina åsigter och till en del blifvit oense om den båsta våg, som leder till målet. Att regeringens försattningsförslag icke motsvarar landets förväntningar och Önskningar, 6) Sanningen af allt detta måste erkånnas. Må man blott icke inbilla sig, att förhållandet blefve drågligare, om denna, verkligen alltsör stora, makt råkade i klorna på den trehöfdade Cerberus, som det hvilande förslaget vill tillskapa. 7) Vål må konungen börja hysa betånkligheter i afseende på representationsförslaget. Det finna vi alldeles i sin ordning. Men dessa betånkligheter involvera tvifvelsutan ingen annan farhåga, ån den som frammanas genom minnet af den s.k. frihetstiden.8) Det år nåstan åckligt att höra, hurusom författaren låter norrmånnen i sin löjliga l stolthet — ty medgifvas måste, att denna egenskap i en verkligen löjligt potentierad grad framsticker hos mer ån en af denna annars ådla nation — med föraktfull medömkan blicka ner på de -förslafvade svenskarna, hvilka dock för tre eller fyra decennier sedan skänkte det eröfrade Norge frihet och konstitution, och hvilka 7 nu måste genom en reformseger åfven eröfra detta lands aktning.— Författaren framhåller idkeligen, att Norge, i motsats till Sverige, saknar statsskuld. Sverige år också lyckligtvis fritt från sådan. — ä ———— Under denna sin återfärd till staden erfor