Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1850, sida 2

skulle kunna såtta mig vid fönstret och gisva honom ett litet uppmuntrande tecken? — Men betånk då, — inföll Martha, — Gilberta bor i staden; vi återigen bo en half mil derifrån vid kusten; Goubin och Pommier, som qvarhållas der utaf tjensten, kunna vål icke mellan ett par trumhvirflar komma hit att sucka för oss ... Jag, för min del, finner det ganska naturligt, hvad Pommier betråffar. — Alltid ger du honom rått . .. Ah-ja! du ålskar honom så mycket också! — Ja, visst ålskar jag honom ...jag tror åfven att han år mig lika tillgifven; och jag tillstår, att jag skulle blifva mycket glad, om mamma en gång gåfve sitt bifall till giftermålet. — Jag, — sade Eglantine med en naiv suck, — jag hoppas att hr Goubin någongång förklarar sig. — Nå! ån du, Gilberta? — Åh! — sade den vackra brunetten liknöjdt och med en något vigtig min, — jag hoppas och våntar ingenting... det år tvertom jag som låter vånta på mig. — Det år sannt! Raoulx brinner af långtan att så gista sig med dig. — Det år sannolikt att jag icke skall bedraga hans långtan. Men vi åro ånnu bra . 2 . unga, mina vånner; och utom det, att vi behöfva tid att göra oss förvissade om styrkan