Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1850, sida 2

för det allvarliga i konsten. — — — Om det qvinnliga proletariatet. -Efter en kalkyl öfver antalet af qvinnliga proletårer i Stockholm, hvilket skulle uppgå till omkring 20 tusen, yttrar sig Stockholms Morgonblad sålunda: Nägon skildring af de fattiga ogifta qvinnornas belågenhet torde knappt vara af nöden. De, som icke erhålla tjenst hos enskilda personer och icke vilja kasta sig i lastens armar, åro, nåstan utan undantag, hånvisade på en enda nåringsgren — att sy. Dels derigenom att ett så utomordentligt stort antal fattiga qvinnor tvingas att söka sitt lissuppehålle genom sömnad och dels derigenom, att nåstan alla andra qvinnor, af den får ösrigt mest olika sambållsstållning, sysselsåtta sig med enahanda sömnadsarbete och slutligen derigenom, att detta arbete fordrar ringa konstfårdighet och låtteligen inlåres, har den naturliga följden blifvit, att tilloppet. af dem som söka sömnadsarbete, år betydligt större ån tillgången på arbetet. Håraf har åter följden blifvit att priset för sömnadsarbete blifvit till ytterlighet nedtryckt. Vi kunna förete bevis derom, att det högsta, som betalas för sömnad år 24 å 36 skilling om dagen, samt att det vauliga förekomman de priset år sex sk. och maten d. v. s. erhålla intet till hestridande af ösriga oundgångliga lefnadsförnådenheter, såsom klåder, husrum m. m. I Detta år ett verkligt proletariat och det sattas ej skildringar deröfver. Jemväl vi hafva, vid ett par tillfållen, framhållit sådana. Men husvudsaken år icke att beskrifva eländet utan att söka bota det. l Det första steget till förekommande af den svenska qvinnans proletariat, togs af vår ådle och högsinte konung, då han, såsom det såges, med egen hand, i förordningen om nåringsfriheten, inskref de punkter, som röra qvinnan. Det andra steget har ålven konung Oscar tagit, då han afskalfade det, synnerligen för qvinnor, betungande och ofta till hennes ofärd och vanåra låndande försvarslöshet-systemet. Det tredje steget år taget derigenom, att, under afbidan på det nya civil-lag-förslagets öde hos Rikels Stånder, hvarje qvinna kan, emot ringa kostnad och om ansökningen göres i fattigvåg för intet, blifva myndig. Regeringsmakten har sålunda gjort, om icke allt, åtminstone en dryg del af det, som i lagstiftningsvåg kan göras för undanrödjande af qvinnans proletariat. Men allt bvad härutinnan blilvit gjordt äger ingen praktisk betydenhet om det ej understödjes af nationens upplysta medverkan, af seder, tänkesätt och söråldrars omhugsan. Vi hafva vid ett föregående tillsåälle sökt visa huru förselad qvinnornas uppfostran hår i landet år uti rent intellektuelt hånseende; jemte det vi vidhålla dessa, jemvål af flere pressens med oss annars föga liktånkande organer gillade åsigter, vilja vi hårtill foga det påstående, att den svenska qvinnan år lika vanlottad i fråga om uppfostran får att skaffa sig bergning, som i fråga om uppfostran för den medborgerliga sammanlefnaden. Hvad får fattig mans dotter låra sig för sin utkomst genom egen omtanka? Sy eller — allsintet. Håraf blir den naturliga följden, att når de komma ut i lifvet, hafva de ingen annan möjlighet för lilsbergning ån tjena eller sy. Man går så långt uti indolens att jemförelsevis få qvinnor få låra sig sy så kallad skråddare-so6m (byxor och vestar) och ånnu fårre låra sig sy hattar och skåra till fruntimmersklåder; s. k. slätsöm år allt hvad sler