Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1850, sida 1

ttA::: — med detsamma den sats vi vilja sätta mot Den Conservatives ofvan anförda resonnemang. Huru försöket slår ut att försvara hvad som icke kan försvaras — och ur abstrakt förnustig synpunkt hör det hvilande representationssörslaget onekligen hit — derpå har Den Conservative äfven gifvit exempel. Den yttrar, såsom ofvan antyddes, att medborgerliga råttigheter icke åro medsödda, utan måste förvårfvas. Godt! det innebår åtminstone orlofssedeln åt vårt första riksstånd, och så till vida åro vi ense med Den Conservative. Men hårmed har Den Conservative också ur kategorien af medborgerligt beråttigade uteslutit alla dem skulle få rösträtt endast på grund af innehafvande egendom, hvilken de bekommit genom arf, eller med andra ord, egendomen i och för sig ger enligt detta Den Conservatives resonnemang alls inga medborgerliga råttigheter; men enligt det ofvan citerade stycket bör egendomen, för att skyddas, tillskynda dess innehafvare dylika råttigheter i förstårkt grad. Huru står detta tillsammans? På ett annat stålle talas om falskheten af den radikalerna påbördade åsigten, att den löse mannen, som hvilket ögonblick som helst kan utan besvår och utan saknad lösslita sig från statsförbundet för att införlifva sig med ett annat, skulle ega samma rått till inslytande på statens angelågenheter, som den, hvilken genom familjband och samhällsstållnin år så fast bunden vid samhållet, att hans hela existens af detsamma år beroende. Hören det, j ungkarlar! skynden er att gifta er, om j viljen hafva medborgerliga råttigheter, ty utan att vara bundna vid samhållet genom familjband, kan något inflytande på statens angelågenheter eder icke anförtros. Så klena åro de skål, på hvilka befogenheten af de medborgerliga råttigheternas olika fördelning skulle ur rationell synpunkt bevisas, och likvål ligger till grund för dem en sats, som i sig sjelf år riktig, men hår alldeles bakvåndt tillåmpad, nemligen den om pligters och råttigheters motsvarighet till och betingande af hvarandra. För att göra anspråk på utöfvandet af medborgerliga rättigheter, bör man ock uppfylla medborgerliga pligter; men hvari bestå dessa sednare? Att uppråkna dem alla skulle vara lika omöjligt, som det i alla fall vore öfverslödigt; det må vara nog att antyda, det de äro af två slag, nemligen a) passiva, genom lydnad för samhållets lagar, ty den, som bryter dessa, har s. t. s. uppsagt sitt fördrag med samhållet, och detta bör dersöre vara honom qvitt, hvad hans anspråk på det vidkommer; och 5) aktiva, genom bidragande efter förmåga och samhällsstållning till det helas bestånd, utveckling och förkofran. Det år naturligtvis blott de sednare Den Conservative tar i betraktande och hvilka han anser de rika i högre grad prestera, för det de betala mera i direkta skatter. Men utgör då skatters erläggande det enda såttet att aktivt gagna samhållet, år det ens det förnåmsta, eller slutligen något så betydligt, att det förtjenar sårskilt afseende? (Forts.) SEE c—