Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1850, sida 2

Det är bäst att packa sig i våg så fort som möjligt. Den unga qvinnan stod oupphörligt lyssnande. — Jag är förlorad; det är bestämdt min man. Maurice var tillintetgjord. — Angelina ... i himlens namn! ... fatta : mod. — Jag år förlorad! ... förlorad! — upprepade sru Durpert, i det hon sjönk ned uti en sätölj. — Rådda sig nu den som kan! — sade Barberousse, och smög sig sakta ut i korridoren. Saint-Leon störtade in i sångkammaren och : öppnade fönstret, hvarefter han återvånde till den unga qvinnan. — Fönstret år icke högt ifrån marken, — — sade han sakta till henne, — och gatan år nu alldeles öde. Gå in i er sångkammare, stång fönstret efter mig och var lugn. — Maurice! ... Maurice! — bad den stackars qvinnan med allt svagare röst, ty krafterna voro nåra att öfvergifva henne, — stannal ... jag vill det icke! du blottståller ju ditt lif! ! oo... stanna... (Forts.)