Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1850, sida 2

Mvarjehanda. ö Vid Klefva koboltverk i Calmar lån år nårvarande å bane en småltning-process, under hr bergmåstaren B. G. Bredbergs ledning hvilken redan visat sårdeles lofvande resultater. Det har nemligen lyckats, att i större dvantitet af 40 a 50 skeppund tillverka en metall-legerning alldeles analog med tyskarnes s. k. Speise, en biprodukt från koboltverken, och som håller omkring 50 2; Nickeh samt dessutom hufvudsakligen Arsenik, jemte mindre qvantitet jern, koppar och kobolt. Denna Speise utgör för nårvarande hufvudsakliga rååmnet till all europeisk nysilfvertillverkning. Ärseniken har mest besvårat sabrikationen. Den vid Klefva tillverkade Speise har blifvit befriad från all arsenik, samt bör, när den hinner blifva kånd, komma att utgöra en vigtig exportvara, så mycket mer, som det anses, ) att så stora partier snart skola kunna levereras, att de råcka till både för Englands och Tysklands nysilfver-tillverkning. Hufvudproblemet, som nu slutligen blifvit låst, har varit, att, med bibehållande af den dyrbara nickel-metallen, få bort allt jernet. Då man vet, att ett skeppund Nickel betalas med 1800 Rdr bko, år vigten af en sädan tillverkning i stort lätt insedd. A. B.) — I Stockholms Dagblad låses följande rått roliga annons: -En ledamot af icke-hatt-misstagningssållskapet har sistlidne Onsdag förlorat sini hatt i Pavillon du Bazar, och i stållet fått en som allsicke år efier hans hufvud. Han ber! derföre ödmjukast om äterbyte. En Frankfurtertidning beråttar, efter bref: från Konstantinopel, att Kossuth för närvarande år mycket svårt sjuk. Ministern för inrikes årenderna i Frankrike har asskedat Ronconi och uppdragit Ööfverinseendet Öfver italienska theatern i Paris ät Lumley, hvilken, sedan slera är varit direktör vid drottningens theater i London, der, som man vet, han lyckats församla eliten af alla slags artister. Fransmännen se i detta Lumleys uppdrag ett löfte om en lysande framtid för italienska theatern. Lablache och M:lle Sontag skola intråda i den nya truppen. De yppersta sångare skola tillkallas får att med dessa båda utföra repertoirens gamla i och nya måsterverk. Ernest Ber, Ronconis fullmåktiktige, bör i dennes frånvaro hafva inlemnat en formlig protest emot ministerns ofvannåmda åtgård.