Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1850, sida 2

Men i Norge rörde sig ingenting och likså litet i Sverige. Den skandinaviska enheten, en dröm hos ungdomen, hade, ånnu mera inskränkt ån i Tyskland, blifvit liggande inom studenternas hufvuden. Hos folken rörde Sig ingenting annat ån på sin höjd några allmånna sympathier, hvilka blott med måda vunno seger öfver det gamla hat, som hårledde sig från hundraåriga blodiga strider, erölringar och undertryckälser. Norge vill lika litet som Sverige uppgisva det ringaste af sin sjelfståndighet, och dessa tre beslågtade nationer, hvarochen för sig stolt, afundsjuk och misstånksam, måste ånnu upplefva mångahanda luttrande öÖden, får att hinna till den ståndpunkt, der en federativstat för dem blir möjlig 6). Då 1848 års stora rörelse gick spårlös hån öfver Norge och sverige, måste man tro, att i dessa båda lånder inga brånnmaterialier sörefunnos, som kunde verka ett utbrott. Och hvad Norge angår, år också denna förmodan riktig. Den aflågse liggande bondeherdeoch fiskarestaten, staten utan adel, utan måktig byråkrati, utan stående hår och utan statsskuld, kånner sig lycklig uti sin författning, hvilken oantastad tillförsåkrar folket de utstråcktaste frioch råttigheter, gifver åt konungen ett blott villkorligt veto och således utan kriser gör Storthingets suverånitet otvifvelaktig 7). (Forts.) 6) Alt ingenting annat rörde sig ån några allmånna sympathier, lår man svårligen kunna inbilla den, som vet att Aftonbladet -blott med mödalyckades utöfva sin förlamande inverkan på den krigiska sinnesståmningen i Sverige, samt att rikets stånder utan invåndning voterade 2 millioner banko, hvilka såkerligen ej af folket voro ämnade att anvåndas på lustläger och simulakrer. — Att den skandinaviska enheten, till stor del var en ungdomsdröm, vilja vi ej alldeles förneka; men framtiden hör ungdomen till, och den skandinaviska ideen går, oaktadt allt motstånd och alla stundens förvecklingar, en såker verkliggörelse till mötes, utan att någotdera riket skall behöfva -uppgifva det ringaste af sin sjelsståndighet-. Detta år icke blott en förhoppning: det år en förvissning. 7) Skall författarens påstående, att 1848 års rörelse gick -spårlösöfver Sverige, tydas såsom en ominös spådom i afseende på det hvilande förslagets öde, hvilket förslag ju tillkommit i följd den ifrågavarande rörelsens påtryckning? — I Norge sågas inga brånnmaterialier finnas; — Thrane lår dock ha uppletat 12,000 brånder. — Bondeherdeoch fiskarestaten, som eger en icke så omåktig byråkrati, en icke så obetydlig stående hår (14,000 man), och som känner sig så innerligt -lycklig uti sin författning-, utsånder likvål årligen tusentals emigranter för att söka yekanAmerika — ett antal, som år rått ansenligt bland en befolkning af omkring en och en half million. ——O—— —— 1 ———— nos