Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1850, sida 1

sttttt:::ttikwo!aitt:tkt;ktååy::::tiijfps eeAA2MMAx. kringboende allmoge, att man härigenom omsider utestänger sig sjelf från möjligheten, att i längden kunna subsistera, eftersinnas lika litet som hvad rörelsen i allmänhet genom spärrningstillställningarne lider, hvad enskild och allmän förlust som derigenom uppkommer, hvilken de försagde på visst sått vål torde ana, men dock söka glömma jemte sin enskildta förlust, alldenstund de icke förmå uppskatta höjden af det stora helas derigenom uppkommande förlust! Man bör imellertid mindre förundra sig öfver: att den såkallade kolera-kollern grasserar ibland småstädernas menlösa invånare, i allmänhet, då man beklagligen erfar, att samma ännu i nittonde århundradet vidlådar sjelfva hufvudstadens mera upplyste. Att inbilla sig kunna utestänga denna, som man vet, både genom luft ock beröring påtrangande sarsot, — äkta asiatisk kolera, — ifrån småstäder med ett par kanonskotts omkrets hvardera, må gerna de förskräckte tillåtas, till styrka för deras salighet i sin tro; — men, att i Stockholm, i civilisationens hufvudsäte, i den konungsliga vishetens hemvist, man befinner sig så på bakkälken af den framilande tiden, är i sanning bedrösligt! — särdeles då man blickar kring stadens enorma område och tänker på den radikala omöjligheten att isynnerhet nu, under en mörkare årstid, kunna anse sig fullt betryggad med mindre än en person på hvarje samn deraf användes, och man, i ösrigt, lika litet der som annorstädes, kan förhindra den stundliga beröringen menniskorna emellan, långt utom stadens område, från Öster till vester, från norr till söder o. s. v., hälst man som oftast öfverraskas af smittans inträngande ifrån väderstreck der man minst egnat henne någon uppmärksamhet; utan att härvid ens nu vilja taga i beräkning, att hon der och hvar bestämdt inkommit genom blott den yttre lustens inverkan. Att man här och der uppdragit sin cernerings-komedi åt den granna militären, är imellertid det enda förnustiga man i de förskräcktas tillgöranden mot koleran kan uppspåra; ty, då dennes egentliga åndamål år kriget mellan fredens barnsliga simulacker, och så vål det ena som det andra inför sunda förnuftet numera anses utgöra höjden af mensklig dårskap; så finns vål ej någon mera passande sysselsåttning ån hvad som hårmed år fullkomligt synonymt, — under det, å en annan sida, man måste medge, att höjden af oförnust, uppenbarar sig i den omenskliga sorglöshet, hvarmed man lemnat landets gåstgifvare och skjutsande i allmänhet åt sarsoten till spillo; utan minsta rättighet för desse att kring sig spärra, utan minsta rättighet, att sig ifrån postiljoner och andre resande afhålla, i få ord: utan förmåga att sig och de sina ifrån smittan värja; — för hvilken dem ensamt sålunda tanklöst öfverlemnade skyldighet att sig uppoffra, att likasom gå i döden för rikets öfrige inbyggare i allmänhet, icke ens en lumpen svärdsmans Ålull Jull står dem till buds, till hopens förlustelse; dock ersåttes detta vanligen genom det bekanta ersarenhetsrönet, — alla sperrningssantaster till blygd, — att ej ens en ibland hundrade på gästgifsvaregärdarne i allmänhet för smittan så blottstållde personer derigenom dukat under; då just månget nårgrånsande strångt spårradt stadssamhålle omsider det likvål gjort! — — — Som nedskrifvaren af dessa rader, som sett koleran närmare under Ögonen torde icke vara oberättigad att i fråga om spärrnings lämplighet emot koleran sig yttra, Så tror han sig icke båttre kunna bestyrka all slags spärrnings ändamålslöshet ån, att vid sidan af hvad hårofvan blifvit anfördt, framhålla några faktiskt hår begångna inkonseqvenser under pågående spårrning, — något som i öfrigt öfverallt med tusende variationer skall sig beståmdt derunder insmyga; — fullkomligt bestyrkande att ensamt slumpen, gynnad af försynen är den som utehåller farsoten. Men, se hår: I samma stund underråttelse anlånder, att en nårgrånsande stad blifvit för kolerasmittad förklarad, syns dess ångbåt på redden. Vipps år stadens vålvise sundhetsnåmnd fårdig, att anbefalla både fartygs och passagerares nolens volens återvåndande; något, som naturligtvis visst icke skett, derest man fått den der yförklaringen, blott några minuter sednare, helst utan anmärkning en hel fångtransport fått på förmiddagen från samme smittude stad inkomma, och hvarmed nyss slutats ransakning i en mångd menniskors nårvaro! Hvari ligger väl nuj hår spårrnings-garantin, att icke smittan med fartygets några dagar förut landkomne passagerare kan redan vara på stållet, att ej tala om med just nyss afreste fångar?