Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1850, sida 1

————5577j——— ö —— — — — Ned anledning af Fredriksstads förstöring innehåller Fådrelandet följande med mycken värme skrifna artikel: Fredriksstad har brunnit. En treslig, välbyggd, nått och regulier stad år en rykande grushög. 2400 idoge, men till största delen obemedlade invånare irra omkring som flyktingar, utblottade på alla lifvets förnödenheter, saknande tak öfver hufvudet under den oblida hösten vid fråmmande, icke alltid gåstvånliga hårdar. Detta år slesvigholsteinska armåns sista stora bragd, och man måste tillstå, att den i osörsynt ringaktning för medmenniskors vålfård, i åndamålslös grymhet öfvergår hvad den hittills presterat. Man kommer ovilkorligen att erinra sig hertigens af Sachsen-Coburg svar till kommendör Paludan, då denne den 5 April 1849 hotade att beskjuta Eckernförde, derest man icke afstod från att skjuta på honom, medan han varpade sitt skepp ut ur bugten — att detta skulle vara vandalism; man kommer till att minnas de tyska bladens jemmervisor deröfver, att nyligen ett vedstapel vid samma Eckernförde sköts i brand från danska krigsskeppen, då insurgenterne den 12 Sept. angrepo staden. All den skada, som genom sjelfsörsvarets nödvåndighet från danska sidan tillfogats enskiltes egendom — det år dansk grymhet, danskt barbari, det såtter Danskarne i samma klass som rösfvare och banditer, Asiens horder, Amerikas vildar; men allt hvad som från tyska sidan föröfvats utan nödvåndighet, utan nådvårnets rått, utan åndamål, utan nytta, det öppna Koldings beskjutning fjol, det värnlösa Fredriksstads sörstöring är — det år naturligtvis blott bevis på tysk civilisation, tysk humanitet, tysk mensklighet och mildhet. Dock, hvad såge vi, genera Willisen beklagar ju sjelf, att en stor del a den olyckliga staden nedbrunnit-; det har visst rört hans hjerta djupt, denne fråmmande hårförare, som har låtit leja sig att förs krig, efter att hans konung och fåderneslanc