Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1850, sida 2

— Du vill icke, det var ett löjligt ord. Var så god och såg mig, hr grefve de Saint LCon, huru ni tånker betala den dryga råkning, som vår hr vård om åtta dagar helt ddmjukt kommer att presentera er? Se efter i lådorna, Maurice. Och Barberousse gick till sekretåren, öppnade den och utdrog alla lådorna, hvaruti fun nos några guldmynt och några fem-francsstycken. — Du vill icke spela, eller snarare finner nöje uti alt förlora, för att rådda hr Carl; som du behagar, jag hatar i sjelfva verket icke ett sådant handlingssätt, det gör godt ibland, det gifver anseende; man talar derom; men då, min gode vån, måste man taga igen skadan på annat håll. Apropå, såg mig, du har vål qvar din förtråsliga majorskostlym? — Hur då? — För san! för att begagna oss deraf; jag har der uppe någonting, som skall roa den gode majoren. Maurice betraktade Barberousse utan attsvara. — Kanske du tycker mera om prins Careggis kostym? Vålj sjelf! jag har åfven någonting fårdigt åt dig för den. Vi hafva ju för dfrigt arbetat tillsammans förut dermed. — Barherousse! ... Barberousse! — På detta sått skola vi fylla på dessa