Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1850, sida 1

—000 — Projekterad jernväg mellan Jönköping och Istad. (Forts. o. slut.) En högst betydlig mångd stenkol skulle vid bruken och i allmånna hushållningen komma att konsumeras. Föreslagna banan kommer i öfrigt att gå i nårheten af en mångd större och mindre sjöar, såsom i Jönköpings lån: Käfsjön på 3 mils afstånd, Koseken 1, Hinsen 1. Vidöstern tillstöter på flere stållen, Fur och Flär 1; i Kronobergs lån: Ryssbyoch Stensjön 1, Salen 23, Bolmen 11, Wisjön 0, Möcklen 11, Åsnen 3; i Skåne: Immeln 21, Ifö sjö 2, Heljesjö 13, Osbysjön 0, Tydingesjön 0, Lursjön -s, Oppmanna sjö 23, Finjasjön 13, Onsjön 1, Ringsjön 21, ifrån hvilken Rönneåen löper genom Önsjö, Norra och Södra Åsbo hårader till hafvet vid Engelholm; denna å skall, enligt redan hållna undersökningar, kunna göras segelbar för större handelsfartyg för 70,000 rdr, och bolags bildande till detta företags bedrifvande redan vara i gång; genom jernbanans utgrening till Ringsjön och Heljesjön vid Christianstad skulle sålunda Östersjön och Nordsjön såttas i förbindelse med denna bana. Det kan alltså vid en utförligare undersökning och jemförelse med ölfrige i riket påtånkta och föreslagna bananlåggningar visa sig att Jönköping-XYstad-banan år den, som för minsta kostnad kan anlåggas, som har de största och säkraste utsigter till högre inkomst, och som i statsekonomiskt och politiskt hånseende år den vigtigaste för riket. Då man besinnar att en ångvagn skulle på denna Jernbana, lastad med mer ån 200 skepp. varor eller lika många menniskor, göra resan mellan Ystad och Jönköping på mindre ån 10 timmar, och att, med betydlig vinst för bolaget, en resande sålunda på denna korta tid skulle kunna sortskassas för omkring 4 å 5 rdr bko, så år det påtagligt att mångdubbelt flere resande skulle få anlndning att göra resor ån hittills varit vanligt. Det befinnes att för resandes fortskaffande vid gåstgifvaregårdarna i denna linie åtgå för månaden 2å 300 håstar. Den så tryckande reserv-kronoskjutsningsoch inqvarteringstungan för tågande trupper, kronotransporter och kungsskjutsningar, som så ofta intråffa i denna linia, skulle försvinna och i stållet blifva en betydlig inkomst för jernvågsbolaget, hvilken vinst tillfölle så vål den minste som den störste fastighetsegaren, den aflågse såvål som den nårboende såsom delågare i banan. Att denna bana skulle på ett oberåkneligt sått stegra all produktion, såvål som konsumtion, och mångdubbla rörelsen inom dessa provinser, samt inverka på nårwaste provinserna norr om Jönköping, och således framkalla en trafik som nu icke finnes, år i ögonen fallande vid minsta grundliga eftersinnande. Det blir håraf låttfattligt, att vid en mångd af ofvan beskrifna tillfållen, såsom vid intråffad missvåxt, antingen i Småland, då spanmål komme att uppköpas från det sådesrikare Skåne eller sjöståderna, eller en missvåxt i norra provinserna, då Skåne eller Småland öfver Jönköping och Wettern samt kanalvägen kunde fylla behofvet, eller vid tillfållen då