Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1850, sida 1

AAAA ——— Engel och Demon. Af Bazancourt. (Forts. fr. N:o 229.) Stackars barn! huru ådel och ren var hon ej i sin smårta! Om den onde anden hade sett henne så, med de sammanknåppta hånerna, det tärsyllda ögat, den bleka pannan, darrande och förfårad, skulle han hafva utredt sina olycksbringande vingar till flykt. Maurice å sin sida var icke lugnare; ty båda ågde ett band som obevekligt fastkedjade dem id det förflutna . .. Maurice tänkte endast på denna afton, kryddad med så outsåglig glådje, likasom den olycklige påminner sig en lycklig röm; ånnu tyckte han sig kånna den unga vinnans arm sakta darra under tryckningen af hans, ånnu såg han detta tjusande ansigte, enna ålskliga blick, som blygsamt beslöjade se för hans, och hörde denna ljufva röst såde: Det år illa gjort af er, att visa er får så ådel, så högsinnad. ch då, vid detta minne, flydde hvarje tanke cka ur hans sjål, hans panna mulnade, ans hjerta sammanpråssades smårtsamt, och