Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1850, sida 1

2— emot det in i landet aflågse belågna; t. ex. mjölk, fårskt kött, flåsk, fisk, vildt, ågg, smår, m. m., grönsaker, rotfrukter, foder, huggen ved, bjelkar, timmer, bråder, stafver, nåfver, torf, ånda ned till granris, enris och qvastris, skogsoch hvitmossa, ja till och med gråsten, grus och ler — allt artiklar, hvilka på det långre in i landet belågna hemmanet dels hafva ett obetydligt, dels alldeles intet vårde — oberåknadt låttheten att med ringa transportkostnad afsåtta de reelare varorna, såsom spanmål, brånvin, viktualievaror etc., och att återbekomma sina förnödenheter af sill, salt, specerier och manufakturvaror för båttre pris. Endast under loppet af ett par tiotal år hafva flere missvextår intråffat, då allmogen från Jönköpings och Kronobergs lån med tusentals ökar, nåstan man ur huse, fått begilva sig ner till Skåne eller sjöståderna för att förskassa sig utsåde och brödföda för efterföljande vår och sommar, och med utsvultna dragare måst hemslåpa en eller ett par tunnor såd, 10 till 20 mils våg, så att transportkostnaden vida öfverstigit den hemtade spanmålens i öfrigt uppdrifna vårde. Andra år har äter spanmål till höga priser kunnat exporteras; allmogen inne i landet emellan Jönköping och Ystad har haft sina magasiner fulla af såd, men i anseende till den långa vågen till sjöstad, har den icke i tid hunnit fortskafla sina förråder till afsättningsorten; Spanmålen har utan vårde måst i åratal ligga magasinerad, i afbidan på ett svårare år, då densamma kunde vinna efterfrågan och vårde. Hade en jernvåg funnits, så hade man under det svåra året med lika beqvåmlighet och hastighet, som man nu med posten erhåller ett bref, för högst 2 rdr kunnat haft en tunna spanmål transporterad från Jönköping till Ystad; och det året spanmålen inne i landet saknar allt vårde fått densamma återförd för lika godt pris från Jönköping till Ystad o. s. v.; hvilka ofantliga kostnader hade icke i det ena fallet blifvit besparade, och hvilka oberåkneliga fördelar i det andra tillskyndade såvål såljare som köpare; och att dylika håndelser skola i framtiden intråsla år otvifvelaktigt. Det år vid ett nårmare betraktande, för hvar och en med minsta omdömesförmåga, öppet och otvifvelaktigt, att en jernvåg mellan Jönköping och Ystad skulle på samma sått åstadkomma stegrad inkomst och värde på fastigheter och alla nåringar inom dessa fyra provinser, som jorden i grannskapet af stad har högre eller mångdubbelt rårde emot den aflägsne beldona. Sedan författaren derefter beräknat, att jernbanan, med utgreningar till Malmö och Christianstad, skulle få 32 milslångd och efter en half million rdr rgs per svensk mil skulle komma att kosta 16 millioner rdr rgs, kommer han till den kinkiga frågan om dessa medels anskaffande, och yttrar dervid först: Staten eger till dylika företag inga disponibla tillgångar; Hans Maj:t Konungen kan, enår svenska folket eger sjelfbeskattningsrått, icke på statens bekostnad påbjuda dessa anläggningar: rikets fullmåktige skola, om ån anslag vid blifvande riksdag derom skulle afregeringen eller enskild riksdagsman åskas, icke tilltro sig förbinda sina kommitenter till be— —