Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1850, sida 1

12mLe-:I;?ÄÄVnmpw, 47217 4121ttt: ;;AAad t11 exempel, der denna afdelning skulle, framför annorstådes, erhålla en betydlig öfvervigt, och jag medger, att förhållandet efter ziffran i de förslaget åtföljande tabellerna, synes vara sådant; men om man med den ledning berörde tabeller lemna, beråknar hela landets råstande innevånare, eller elektorernas antal, finner man, att i Christiansstads lån låra komma att våljas 4 högst 5 af desse 70 riksdagsmån; hvaraf följer, att valdistrikten måste blifva så stora, att elektorerna der skola finna till stårre delen obekanta personer, och valens utgång således komma att bero antingen på slump, eller något ånnu såmre. Håremot kan invåndas, att då bönderna hafva öfvervigt och fritt val till elektorer, kunna de, om de vilja utse mån, som hafva mera vidstråckt person kånnedom, hvilket åfven medgifves; men har den betånkligheten, att sådana mån, i socknar der de finnas, torde i de flesta fallen tillhöra och hafva sin personkånnedom inom någon af de mera gynnade valafdelningarne, och att valråtten hårigenom i sjelfva verket glider ur det egentliga folkets hand, så mycket att den igenfinnes för detsamma nåstan endast på papperet. I de lån, som åro mera glest befolkade, måste valkretsarne och deraf följande olågenheter blifva vida större. Jag fortsåtter med Christianstads lån och finner utaf tabellerna, att uti afdelningen för omedelbara val, de klasser, som anses representera det konservativa elementet, hafva fått så afgjord öfvervigt. att de der hafva nåra 3 gånger så många röster som borgare, bönder och andre. Synnerligast hafva presterne fått en ölvervigt, hvartill man vål ej har lätt att finna anledningen; men hvars följder icke skola underlåta att infinna sig. Af i Aftonbladet, efter Posttidningen, införd valmansförteckning synes, att uti ett fågderi åro af 41 röstande 18 prester, 3 bönder och — hvad som år karakteriserande för förslaget — 4 krögare; i ett annat af 31 röstande 16 prester, således Öfver hålften. Visserligen år förhållandet icke åfverallt lika, utan på några stållen, t. ex. i Malmö lån, ånnu mera gynsamt för presterna, hvaremot det i flera lån visar sig nåra motsatt; men öfver hela riket befinnas åndock borgare, bönder och andra hafva en betydlig undervigt vid valet af de 50 ledamöterna i andra kammaren. Om man nu erinrar sig, att de som i sistberårde valafdelning erhålla största röstetalet, hafva både vilja och nog takt att kunna hålla samman, samt att den afdelning, som våljer genom elektorer, till följe af, och åfven utom, de olågenheter jag ofvan antydt, skall hafva svårt att alldeles motarbeta de bearbetningar vid valen derinom, som icke låra uteblifva, så torde man med någorlunda visshet kunna påstå, att det demokratiska elementets öfvervigt i andra kam maren lårer blifva mycket tvifvelaktig, samt farhågan för bondregemente alldeles åfverflådig. På det man icke skall tro mig hafva glömt de 30 ledamöter i andra kammaren, som af ståderna skola utses, vill jag endast hafva nåmnt, att det vål år från borgerskapet, synnerligen det handtverksidkande, som det demokratiska elementet skulle erhålla ståd, och åfven att sedan just denna talrikaste del af stådernas invånare petitionerat hos Kongl.