Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1850, sida 1

— Ack! den uslingen! — mumlade Maurice mellan tånderna. Och emedan några personer intrådde i salongen slåppte grefve Saint-Leon fru Durperts arm och bugade sig för henne: — Tillåter ni, min fru, att jag får dansa en annan quadrille med er, eftersom jag icke kunde få åran att dansa denna? — Min Gud! jag år uppbjuden till de två följande. — Den tredje då, min fru, om ni tillåter? — Med nöje, min herre. Grefve Saint-Leon bugade sig åter och skyndade derefter till spelrummet. Der var mycket folk samladt, i synnerhet omkring spelborden; ty insattserna hade stigit betydligt, och i de parerandes spånda blickar talade oro, fruktan och hopp. Det kan vara öfverslödigt att såga, att hr Mongiron-Barberousse var den herrskande, men utan att förlora något af modestien i sitt ansigte och sina vånliga infall. Till hans beröm måste dessutom tillåggas, att han, likasom biet i en trådgård fylld med vålluktande blommor, med mycken opartiskhet tagit byte af bankonoter från alla spelborden; och för att icke väcka afund, delade han sina sfavörer. Och huru skulle man vål kunna hysa något allvarsamt agg till denne ålskvårde spelare? Han bekla