Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1850, sida 1

— —— —— — ledes snart nog bör anses för acklimatiserad i norra Tyskland och det visar sig högst tvifvelaktigt, om icke rent af omöjligt, att utestånga den ifrån Sverige, hvadan det icke år någon rimlig utsigt att i evighet vidhålla dessa betungande, all rörelse och omsåttning förlamande karantåner och spårrningar; så borde det vål vara tid på att tidningarna om också med risk att ståta ett och annat måktigt lokalintresse för hufvudet, med ledning af Tysklands exempel utaf spårrningarnes förkastande, började bereda opinionen för en förr eller sednare ovillkorligen intråffande öfvergång ifrån ett system, som ovillkorligen leder till mera allmån skada ån gagn. Lokalintressen måste upphöra för det allmånna intresset. Spårrningar åro endast lokalintressen.— 0resundsposten för den 5:te innehåller: En båt hårifrån Helsinsborg, lastad med toma kårl, anlånde i början af denna vecka till Skepparkroken, dit den var bestämd och der den skulle återtaga trådvarulast. Enligt den kongl. stockholmska kar. komiteens lagstiftning, som gör ett uttryekligt undantag från den allmånna fördömelsen för sådana skånska orter, hvilka iakttaga spårrning, — och detta gör ju Helsingborg, — skulle fartyget ovilkorligen haft rått att slippa in, men karantånsbefålhafvaren i Engelholm vågrade imellertid att låta båten löpa in och fordrade oåterkalleligt att den skulle gå till — Kånså. Detta skulle synas aldeles otroligt, så vida man ej erinrade sig att Götheborgs karantänskomitk, under hvilken Engelholm sorterar, i första förskräckelsen över kolerans utbrott i Malmö, hastade att förklara hela Malmöhuslån för smittadt, och det måste alltså vara någon dylik barrock beståmmelse från Götheborg, som myndigheterna i Engelholm tro sig böra åtlydal! Helsingborgsbåten har nu ganska riktigt måst åter gå till sjös, för att möjligen efter 10 dagars bortovaro försöka sin lycka om igen. Det år på detta vis man viakttager nödig försigtishet. utan att lägga öfversflödiga hinder i vågen för den allmänna trasiken,(hår: kommunikationen mellan tvenne lika kolerafria naboståder), och detta medan samförseln till lands mellan Helsingborg och Engelholm år oafbruten, som förr! Vi förmoda att en liten rapport från karantånsbefålhafvaren i Engelholm till vederbörande i Stockholm skulle göra en god verkan. -wWexiö har fått sig en karantånsinrättning och sundhetsnåmnden har, får att förekomma smittans införande, söreskrifvit: att ingen, som ej kan styrka att han icke på 10 dagar besökt smittad ort, får inkomma i staden (undantag härifrån utgör hela allmogen och kånda såndspersoner inom lånet, emedan de naturligtvis ej åro så farliga som resande och okända ståndspersoner eller personer som höra till andra stånd); att småsill och mjöl, om ån kommande från frisk ort i Blekinge, endast må såljas utom staden och att ingen får köpa mindre ån 3 skålpund frukt. Stäfja icke dessa kraftåtgårder sjukdomen så lår vål ingenting hjelpa. ) Sjukdomen skall i Malmö hafva uppkommit af sig sjelf, ur förut gångbara sjuklighetsdispositioner. ee —