Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1850, sida 1

— Huru högt skola vi spela, min herre? — sade ynglingen, hvars hufvud brånde som eld. — Som ni behagar, qvitt eller dubbelt på dessa elfva tusen francs, om ni så vill. — Gerna, — svarade ynglingen. — Det år mycket oklokt, min herre, — sade en af de parerande till Barberousse, — att våga en så betydlig summa på nionde spelet, då ni nu vunnit åtta gånger. — Atta gånger, verkeligen? — utropade Barberousse med tillgjord förvåning. — Det var besynnerligt! Men det går ingenting; herrn der har sådan otur, och jag skattar mig lycklig att kunna efterkomma hans önskningar. Det var omöjligt att vara mera ålskvård. Partiet började; den unge mannen såg knappt derpå; korten darrade i hans hand. Emellertid vånde sig lyckan förunderligt nog på hans sida, och i första spelet gjorde han tre points. — Jag kunde tro det, — sade en af de parerande på Barberoussees sida. Man kan lått inse hvad Barberousse tånkte om detta utrop. Icke en rynka visade sig på hans ögonbryn; det var den såkre duellisten, som roar sig med sitt offer innan han gifver dödsstöten. I följande spel vann Barberousse en point på dåliga kort; derpå fick motspelaren kungen och han förlorade denna point.