Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1850, sida 1

I allmänhet, vid alla måjliga spel, tro sällan spelarne på en såkallad tur, förrån denna har ruinerat dem. Guldet rullade på bordet, och man såg tillochmed vårdnadsvårda bankonoter vandra fram. — Den herrn spelar mycket vål, — sade Barberousses medspelare; — han år lugn och försigtig. Når alla insattserna voro gjorda, vånde sig Barberousse till dem, som parerade på honom, och sade: — Glömmer icke, mine herrar, att jag år fardig att lyda edra råd. — Åhl ni spelar mycket väl, — upprepade för andra gången en smickrare. Under tiden utdelade Barberousse vårdslåst korten; han slog upp kungen. — Åh! det var en god början, — sade han. — Jag tycker båttre om trumf, — svarade den andre leende. Barberousse bugade sig; ty Barberousse var mycket bildad. Hans motståndare, som nu uppsamlat sina kort, spelade ut trumf dam. — Ah! — sade Barberousse, — herrn spelar så. För fan! den som slår upp kungen år förlorad. — Kanhånda, min herre, — svarade den andre i en ton, som snarare uttryckt: ja såkert.