Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1850, sida 1

misshandla bönderna, som icke derom kunde gifva dem någon upplysning. Ett kompani marinsoldater uppref bron öfver Vindeby-nor ock upphstållde sig i kedjor bakom bråstvårn och palisader. Fienden nårmade sig från både söder och norr. Nu öppnade fartygen sin eld, äfven soldaterne sköio; Holsteinarne betjenade sig af våra skansar och löpgrafvar till betäckning. En af kanon åtarne rigtade sina skott mot rullbron, som gick öfver den inre hamnens mynning. Ett par hus norr och söder om hamnen blefvo vid detta tillfålle skjutne i brand; mårkvårdigt nog, hade det om morgonen varit eld lös i det ena af dem, hvilken vårt sjöfolk hjelpt till att slåcka, och nu sköto de eld deri. De små skutorna i nårheten finge grundskott och sjönko, rullbron blef bortskjuten, en timmerplats stod i ljusan låga. -Gefion, som under hela fålttåget, bevakadt af Danskarne, hår hade legat fast med preussisk flagg på gaffeltoppen, kom i en obehaglig stållning; på begge sidor af fregatten brann det rått häftigt, en granat, som förfelat sin rigtning, sprang i dess bog, 3 man blefvo sårade. Lyckan var emellertid den gången Preussarne gynnsam. Östanvinden hade gjort vattenståndet högre, så att besåttningen kunde hala fartyget långre bort, medan den jemt öfveröste det med vatten. Vid mörkrets inbrott gingo marinsoldaterna om bord å eskadern; nu ville Preussarne, som så långe varit inskränkte till skeppsrummet, pröfva en landstigning. Men en dansk soldat som blifvit efter, försvarade sin post utanför fartyget, och de måste fråntaga honom hans gevår, inan de sluppo i land. Natten igenom höllo de Eckernförde besatt. lnvänarne hade sändt bud till Holsteinarne och anmodat dem om att icke visa sig i staden, på det att icke Danskarne måtte skjuta den i brand. Holsteinarne råttade sig åfven derefter, blott en liten fiendtlig patrull ströfvade genom gatorna; danska flaggan vajade oantastad från kyrkan och barnhuset. Patrullen åtnöjde sig med ett bevis från magistraten, hvilket intygade, att den kunde nedtagit densamma. Morgonen derefter låt chefen på eskadern tacka Preussarne för deras hafda omak, medan han tilllika undanbad sig deras vidare tjenster och låt besåtta staden med marinsoldater. Tidigt på dagen den 13 Sept. ryckte danskarne åter fram från Kosel och intogo utan strid sina tidigare förpoststållningar; om aftonen begynte 4:de bataljonen att visa sig i Eckernförde. Fienden var öfverallt försvunnen och hade dragit sin styrka tillbaka till Wittensee. Danskarnes förlust utgjorde 2 officerare och 28 man döde, ofsicerare och 176 man sårade och några och 30 saknade. Holsteinarne hade i hvarje håndelse icke mistat ett mindre antal i döde och sårade; de angilva sjelfve förlusten af offscerare till 7. De hade 16 döda håstar, medan vi blott hade 2. 140 fångar, hvaribland 2 officerare, föllo i våra hånder tillika med flera lik, som voro efterlemnade på valplatsen, i trots af holsteinarnes bekanta fårdighet att slåpa dem med sig. Den kommenderande generalen Krogh begaf sig straxt efter striden sjelf bort på valplatsen och tackade soldaterna. Och de hade förtjent det. Den svagaste punkten i vår