Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1850, sida 1

ördnadsbjudande hull men, sedan han blifvit sklådd ett dussin rockar och lika många våtar, befinnes vara ett utomordentligt magert och spinkigt subjekt. Men kanske det anses ara oundgångligen nödvändigt på stränderna sf de srostiga och töckenhöljda tråsken i hyverborgernas landatt belasta såvål sina personer som sina tankar med tyngande och vanstållande klåder. Må man icke missförstä oss. Vi såtta högt vårde på det lårda, det djupsinniga framstållningssåttet, når det i råtter tid anvåndes. Docerandet tillhår kathedern; det kalla, likgiltiga och affektslåsa resonerandet har sin plats i vetenskapliga undersökningar. I en tidning, som behandlar dagens frågor, hvarpå ofta landets vål eller ve beror, och som år ämnad att låsas af folket, bör skrifsåttet vara varmt, hjertligt, populårt. Allraminst bör det vara trumpet och surmulet; ett smålöje missklåder understundom icke. Men tråkigheten — må Bore förlåta oss! — år alltid förkastlig. Vi öfvergå nu till sjelfva innehållet af den borealiska artikeln. Den år två och en half spalt lång; och slutliga resultatet af alltsammans år erkännandet, att frågans utgång inom stånden icke kan med någon såkerhet förutses eller beråknas. I början af artikeln uttrycker Bore-författaren en slags -admirationsförundranöfver den skiftning, som föregått i allmånna opinionen, till förmån för det hvilande förslagets antagande. Att en s Ofvergång i opinionen verkligen ri högst betydlig mån egt rum, skall, enligt denne författares påstående, icke kunna förnekas af någon, som ej år eller vill göra sig blind för alla de tecken i detta afseende, som man dagligen har tillfålle iakttaga såvål inom publiciteten, som i enskildas derom yttrade tånkesått och åsigter. Hvad nu de enskildas yttrade tånkesått vidkommer, så kunna vi naturligtvis icke bestrida, att ju författarens umgångskrets hufvudsakligen utgjorts af sådana personer, som önska förslagets antagande; men vi kunna till motvigt omnämna det sakförhållande, att hår å orten och — så långt vi kunnat spörja — åfven å andra orter folket, d. v. s. pluraliteten af alla samhållsklasser tillsammantagna, hyser en beståmd vedervilja mot detta förslag. — Hvad åter de s. k. tecknen inom publiciteten angår, så frukta vi sannerligen, att författaren ser i syne; ty med undantag af Aftonbladet, hvars öfvergång likvål icke, efter hvad senare tiden visat, år skarpare prononcerad, ån att man med fog skulle kunna kalla detta blad en odeciderad försvarare af det hvilande förslaget, har det ojemnförligt större antalet af pressen just upptrådt mot samma förslag. Boreförsattaren anser -tabellerna icke hafva verkat särdeles till denna förmenta öfvergång i opinionen, men såger, att de varit en 2 . 2 . . . . vålkommen biomståndighet, tjenlig att uppgif? 2 2 . vas såsom skål för en förändrad eller decide. 2 . . rad ösyertyselse i åmnet.Vi kunna icke annat ån finna detta erkånnande en smula .? p . kuriöst. Hvarför skulle man icke kunna anföra den råtta, den hufvudsakliga omständigheten, om en sådan sinnes, såsom skäl för söråndrad öfvertygelse? Och hvilken år då denna omståndighet? — Boreförfattaren anser