Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1850, sida 1

Saint-Leon reste sig upp; Barberousse utstråckte armarne för att hålla honom qvar. — Du måtte vål aldrig hafva tånkt, min kåre Maurice, — tillade han, -— att dessa två papperslappar voro det enda band, som fåstade oss vid hvarandra; jag har aldrig försökt hindra dig att kasta dem på elden, och du vet likvål, min båste Maurice (läggande stor vigt på dessa ord) att, om jag velat, skulle min hand hafva krossat den, och fråntagit dig dessa anklagande papper. Hvad som fåstar dig vid mig år hela ditt förflutna lif; blif derföre icke så ond hvarje ögonblick, utan räck mig din hand ntan agg. Saint-Leon svarade icke, utan slog sig för pannan och gick in uti ett annat rum, hvars dörr han våldsamt tillslöt. Då Barberousse blef ensam skakade han på hufvudet med ett af dessa småleenden, hvars uttryck omöjligen kan beskrilvas. — Du år min, Maurice! — sade han, ånyo tåndande sin cigarr vid ett vaxljus, — och man slipper icke så lått ur mina klor. VIII. Samma afton klockan omkring 9 klädde sig gresve Saint-Leon för att begifva sig till hr