Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1850, sida 1

Barberousse hade redan för långesedan saknat sina papper, och var alltför slipad samt kånde allför vål svagheterna och håftigheten i Saint-Leons karakter, att icke, af vissa grefven undfallna ord och af den tillförsigt, hvarmed han talade, begripa, att denne ansåg sig skyddad för hvarje fruktan, hvarje hotelse; men emellan en svag natur, den der lått emottager intryck, såsom Saint-Lons, och en kraftfull, djerf och beslutsam karakter, såsom den andres, var icke allt slut, derföre att några papperslappar voro försvunna; också ville han icke lemna sitt offer fördelen af denna nya position, på det denne icke ett enda ögonblick skulle tro, att han förvårfvat friheten genom ågandet af dessa papper. Han närmade sig till Saint-Låon med lika stort lugn, som denne visat håftighet och vrede, och sade: — Du inser vål, att man gör orått uti att spela slipad emot mig, och att jag åfven kånner hemligheten af det mod och den stolta ton, som du försöker att taga emot mig. Barn! .. jag vet ganska vål, att man lemnat dig vexeln och brefvet, som jag, det tillstår jag gerna, med mycken omsorg hade förvarat. Maurice betraktade honom förvånad. — Hvad gör det mig? — fortfor Barberousse, fixerande den unge mannen; — jag