Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1850, sida 1

A — ågon stor betydelse. Dock voro de, i förening med löpgrafvarne, begagnade till stållningar emellan Langseesjön och Koselån, hvilken var uppdåmd, så att trakten bildade liksom en liten sjö. Vid Kosel upphöra backarne, och en stor hed stråcker sig derifrån bortemot Kochendorf, medan den i sydvest begrånsas af det likaledes uppdåmda åloppet vid Holm. Grosse-Breite och VindebyNoer bilda genom sina inskråningar det smala nås, som utgör ingången till landskapet Schwansen; Huttenberget med hus och skogspartier bildar en praktfull ram till det hela. Vid Kochendorf hade danskarne tidigare haft sin hufvudstållning på denna flygel och uppfört ett hyttlåger på heden, hvilket dock var så godt som öfvergifvet. Hufvudstyrkan stod nu norr om den omtalta stora heden och hade order att så långe som möjligt försvara förskansningarne vid brohufvudet; förhuggningar och gropar tvårs Öfver vågarne skulle hindra fiendens framryckande. I öster var Eckernförde förskansadt och besatt, medan fregatten Thetis en ångare och några kanonbåtar lågo på redden. Hela stållningen var nåstan den samma som den danskarne innehade i forntiden, då stervolden, hvars lemningar ånnu åro synliga i närheten af Kochendorf, utgjorde en förmur för Schvansen, medan Ykerneborg på Borgby backar försvarade nåset emellan Vindeby-Nor och fjorden. Fyra danska bataljoner, sqvadron och halfannat batteri voro upslda på dessa punkter; de hörde samtligen till första brigaden under öfverste Krabbe. I slaget vid Idstedt hade de gjort armen en vigtig tjenst genom att uppehälla den långt talrikare fienden vid Wedelspangpasset, men denna tjenst var af en anspräkslösare natur; vid Midsunde skulle de lysa. Den ene af bataljonerne, den 4:de, stod i Eckernförde, de 3 med 10 kanoner i stållningarne vid Midsunde. Det var sannolikt general Willisens plan att försöka samma manöver, som Wrangel 1848, nemligen att taga brohufvudet och förföljande de retirerande danskarne trånga fram öfver bron. Lyckades detta honom, och hade han således kommit öfver Slien, måste vi hafva lemnat stållningarne vid Slesvig och antagit batalj i Angeln under ogynnsamma förhållanden. Misslyekades åter planen, återstod dock alltid hoppet om möjligheten att på ena sidan kunna afskåra bataljonen vid Eckernförde och på andra sidan locka oss fram ur stållningen vid Dannevirke. Medan en brigad låg i trakten vid Fredrichsstadt och större truppmassor visade sig söder om Dannevirke, Kropp och Breckendorf, begaf sig Willisen sjelf till öfverste Gerhardt och beordrade denne med cirka 7 bataljoner, 1 sqvadroner, 3 batterier och en brotrain fram emot Midsunde; på samma gång skulle åfven Eckernförde angripas. Hans reserv ansågs för mycket stark. I elden vid Midsunde kunde han bringa och bragte åfven ve rkligen 10,000 ) man och 24 kanoner af den gröfsta kaliber emot 3500 man och 10 kanoner. Det fanns anledning för honom att hoppas. ) Enligt en på valplatsen funnen nedblodad trupplista var en holsteinsk bataljon på bataljdagen 1200 man Stark.