Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1850, sida 1

gamle vän Barberousse, låtit Kristofler Kolumbus, på hvilken du betingat plats, afgå. Maurice bet sig i läpparne. Det var ju omöjligt att dölja någonting för Barberousse. — Hvem har sagt dig, — återtog Maurice med hetta, att jag tingat plats på Kristoffer Kolumbus? — Återigen samma önskan att få veta mina vånners hemligheter. Det år min svaghet, hvad vill du jag skall göra? Jag spelar Öppet spel, jag tycker om når man ger mig förtroende deraf, hvarom icke så skaffar jag mig reda på der sjelf; jag tror mig redan hafva sagt dig et. — Du utspionerar således alla mina steg? — Ån, fy! jag går mig blott underrättad derom; se der allt. — För sista gången frågar jag er, — fortfor grefven, hvars långe undertryckta vrede nu utbröt mot hans vilja, — år jag eder slaf? Får jag icke göra ett steg, stanna eller resa efter behag, utan att fråga eder till råds. Jag såger er ånnu en gång: jag fruktar er icke! Jag hatar er; jag vill icke mera hafva någon gemenskap med er, och jag har beslutat att undandraga mig alla spionerier, som åro mig förhatliga, likasom ett kamratskap, som vanårar mig och hvars alla band jag från och med denna dag bryter.