Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1850, sida 1

a :?:1ut334n agandes hvad som rörde en välgörande stifelse, hvars böcker och papper voro under erkebiskopens speciella vård. Som undertiden de Siccardiska lagarne trådt i kraft, gjordes saken anhångig vid domstolarne, som afkunnade det utslag, att stiftelsens böcker och papper skulle förseglas. Når detta skulle ske, fanns på dörren till stiftelsens kontor en af erkebiskopen egenhåndigt skrifven bannlysning emot alla upphof, månnen till detta attentat och medbrottslingarne i detsammar, men man låt sig deraf icke afskråcka, utan bannlysningen nedtogs och åfverlemnades åt allmånna åklagaren, som ögonblickligen anstållde process emot prelaten. Farhågan att blifva beslagen med vissa underslef såges hafva varit motivet till hans vågran att utlemna de ifrågavarande båckerna och papperen. Pluraliteten af sardinska prelaterna ogillar det fråcka motstånd mot Siccardiska lagarne, hvilket anstiftats af erkebiskop Franzoni, och deltager icke i detsamma. Flera Piemontesiska biskopar skola å en sammankomst i Villanovetta beslutat att bedja påfven erkånna Siccardiska lagarne, på det att icke en schism i kyrkan måtte blifva en följd af den nuvarande oredan. I de milanesiska provinserna börja handel och industri att så småningom hemta sig från det lågervall, de iråkat genom kriget. Deremot år tillståndet bedråfligt i Venedig, som icke får sina frihamnsprivilegier tillbaka, emedan österrikiska styrelsen planmässigt stråfvar derhån att på Venedigs bekostnad rikta och höja dess medtåflerska Triest. Den nyligen timade ministersörändringen i Toskana år skedd i det reaktionära partiets anda och intressen. Man befarar att kamrarnes sammankallande uppskjutes i oåndlighet, och att presslagen ytterligare skårpes. Den ene af de nya ministrarne, en skröplig gubbe vid namn Bologna, ligger helt och hålet i hånderna på jesuiterna, som nu behöfva honom, enår det underhandlas om ett konkordat emellan Toskana och Rom. De i Rom långe våntade organiska lagarne om ministeriernas organisation och inråttandet af ett statsråd utgöra ett rent gåckeri med folkets sörhoppningar och åro endast egnade att öka dess hat emot de styrande i Frankrike, hvilka åter skaffat dem det med råtta afskydda påfvevåldet på halsen. All makt år koncentrerad i statssekreterarens hånder. Genom honom utnåmnes af påfven det lagberedande statsrådets medlemmar, som dock blott hafva en rådgifvande ståmma. Också hafva kungörelserna em dessa lagar, i trots af all polisens vaksamhet, nedrifvits från husknutarne eller öfversuddats med smuts. Å ett vårdshus i förstaden Travestere i Rom blef nyligen påfvens byst af en del individer af folket och talrikt nårvarande franska jågare, på det grössta skymfad. Sedan man i munnen på densamma hållt vin och instuckit en brinnande cigarr, bröts den i stycken. Påföljande morgon infunno sig på stållet tvenne franska officerare och medförde en ny byst och hotade med en strång undersökning. En ny kommission skall nedsåttas i Rom, hvilken har att undersöka dervarande handlandes uppförande under revolutionsperioden och, efter omståndigheternas befinnande, nr TE ET TTT TTT AT a